Kapitel 1

Ett föraktfullt leende skymtade hastigt på hennes fylliga läppar innan det försvann och ersattes av den vanliga uttråkade minen. Hennes skarpa ögon följde horderna av folkslag som trängdes på torget och dess infartsvägar. Hon hade sett dem alla förut. Hon hade sett det mesta förut.

Jag har snart skrivit två hela böcker. Jag skiter i att den inte har nån snygg framsida eller att inte mer än 10 pers har läst den. Det är min bok. Och det är ta mig fan den bästa bok som någonsin skrivits. *ta med en nypa salt*

Mina böcker är en av de få saker jag alltid känner mig stolt över. Jag har klarat att skriva klart en berättelse i roman-size, 202 sidor är det ni ser på den dåliga bilder. Det kanske inte är världens bästa (jo, det är det) men det är mitt verk som jag kämpat och slitet med under massvis med timmar och jag tycker att den är fantastisk.

"Alvernas Tystnad" är min bebis och kommer alltid att vara speciell men den här är jag extra stolt över för jag är själv helt nöjd med den.

 Den har varken namn eller omslag men den kommer att få det en vacker dag. Och sen är jag känd författare. Hollywood kommer att slåss om att få göra film av den. Johnny Depp kommer spela den onde Tidrandalas och vi kommer att vinna alla Oscars som går att vinna. Det kommer att göras tv-spel av den och alla kommer klaga på den usla grafiken men spela det ändå. Det kommer att göras Rajinna-dockor som svär och slåss så fort hon kommer i närheten av en Ken-docka och jag kommer håva in royalties. Sen kan jag köpa mig en plats på Danshögskolan. Ha!

Nu har jag sett Sex and the City-filmen (förlåt Helena, jag kunde inte säga nej men jag ser den gärna igen) och den var bra, inget tvivel om det. Men den var också lite jobbig. Carrie som ligger apatisk på en säng i Mexiko medan alla kompisar kommer in i det kolsvarta rummet för att försöka få henne att äta lite och vakna gjorde ju riktigt ont. Då grät jag. För jag vet att om jag någon gång blev ratad på det sättet skulle jag bete mig exakt likadant. Ligga slö och likgiltig i sängen i flera veckor utan att äta eller orka ta mig för något vettigt. Det enda jag skulle göra var att sova. Just att känna igen sig i en situation man aldrig råkat ut för var lite läskigt och jag håller tummarna för att det aldrig kommer hända mig.

Det där med otroheten fattade jag inte riktigt heller. Att han fick komma tillbaka. Visst att han hade gjort ett enda misstag men vad blir budskapet: Det är okej att såra utan att det blir några konsekvenser!? Kanske lätt hänt att det sker ett par tre gånger till då... Hela rollakaraktären blev ju förstörd, han som var så söt innan.

Men det kanske bara är jag!?

Har också gått ifrån mina principer och köpt film för första gången på länge. Jag inhandlade några av mina favoriter och visade mamma.

Stepford Wives - Denna överraskning då jag insåg att det inte alls var nåt segt drama om förtryckta 50-talshemmafruar utan en charmig komedi med söta Roger Bart som jättegay, precis som i nästa film jag fick tag i.

The Producers - En backup på en av de roligaste musikaler jag sett. Precis som Sweeney Todd lämnade den inget intryck första gången men då jag såg den igen så växte den och nu är det en given medlem i min arsenal av filmer jag ser när jag vill skratta riktigt mycket. Däri ingår också Team America.

Peter Pan - Här är en medlem i en annan kategori, nämligen filmer jag ser när jag vill bli så där mysigt glad inuti och där ingår bl.a även Love Actually och Dirty Dancing. Det är inte den tecknade versionen utan den med Jason Isaacs som Kapten Krok ifrån 2003. Jeremy Sumpter som Peter Pan är nåt av det charmigaste jag sett.

Har läst ut alla mina solskensböcker jag beställde innan jag åkte hemifrån. Bara massa depressioner, våldtäkter och elände. Jag måste vara störd som finner något i att läsa så svarta och tragiska böcker. Eller så kanske jag behöver en påminnelse om att mitt eget liv förmodligen är ganska bra.

Oh, BTW, grattis till Emelie och Caroline som fyllt år nu i juni. Hipp hipp hurra! Saft och tårta i efterskott!

Eller ja... tekniskt sett var det inte vårat än men det var menat att bli inom en snar framtid.

Så här va! I tisdags var vi i Ullared; mamma, jag, Helena och Eva. Vi delade upp oss generationsvis och Helena och jag delade på en kundvagn. Första etappen består alltid av tråkiga hushållssaker så som dammvippor, sköljmedel och bakplåtspapper. Vi lastade vagnen full med tandkräm, shampoo etc och gick sedan vidare till en lite roligare avdelning, nämligen kläderna där vi spenderade runt 2 timmar med att leta, prova, kassera och välja. Mammorna (som är lite snabbare i svängarna än vad vi är) lallar fort förbi och ger som förslag en traditionell lunch innan vi går vidare till den riktiga farliga avdelningen, dvs inredning. Helena och jag (som vid det laget är ganska tomma i magarna av allt flängande) säger "Yes, box" och gör oss redo att lämna huset, lite fattigare men rikare på upplevelser. Vi ska bara prova en grej till, en sista ynklig grej, fort som fan så vi kan få lite mat sen. Vi parkerar vår kundvagn som är full med wc-rent, mysbyxor och klänningar och låter den vila lite medan vi provar varsin sista grej. När vi kommer ut är kundvagnen puts väck.

Nån jävel har fjantat iväg med vår kundvagn som vi spenderat mellan 2 och 3 timmar med att fylla. Den var specialfylld för just våra behov ju och så är det nån blind fan som har snott den. Vi letade som små mullvadar efter mask efter den men den var försvunnen. Så det blir att börja om från början. Leta efter storlekar, färger, modeller (självklart fanns inte de storlekar jag ville ha ute utan jag fick vänta en kvart på att nån hämta dem från lagret. Tur iofs att de fanns överhuvudtaget annars hade jag gråtit.) Vi fick bära allt i famnen till kassan (nu pratar vi dock bara kläder, allt hushålligt vi packat på oss fick vänta, likaså alla underkläder och strumpor vi hittat) och i rena ilsken över att någon varit fräck nog att ta kundvagnen och sedan inte ställa tillbaka den då de kom på att de fått fel (Hoppas de inte kom på det utan köpte med sig alla våra saker hem av misstag) så inhandlade jag en väska... och en sjal... och en ny rakhyvel... Till mitt försvar så var jag riktigt arg just då... och väskan var faktiskt jättefin...

Efter slemmig thaimat fortsatte vi dock vår quest utan fler missöden och jag kom hem med massa fint i slutänden. Klänningar, en regnkappa, strumpor i mängder, tavlor, gardiner, nya berlocker till mitt armband, sängkläder, kuddfodral m.m m.m m.m (Se nedan) :) Och presenter har jag också ordnat till diverse födelsedagsbarn.

Åkte på att jobba idag mellan 16-20 men det gör inte så mycket. Anneli skulle på semester och tyckte det var en kass semester som började med att man fick jobba till kl 20 så jag gjorde det åt henne. :)

Dan och Sissela kommer ikväll också men inte förrän runt 22 tydligen så det hinner jag också ta hand om.

Kollade på Sex and the City-maratonet igår på 3:an. Grät lite i sista avsnittet. Jag har blivit en supermes.

Såg Armageddon för ett tag sen och tjöt som en bebis då också.

Nu ska jag gå och beundra mina saker igen. Hoppas det regnar idag så jag kan ha min nya fina regnkappa. :)

Puh! Nu har jag jobbat mina fem mastodontdagar. Jag vet att det låter mesigt att klaga på att man jobbar 5 dagar i rad för det gör det flesta normala människor men de flesta jobbar inte mellan kl 10 och 20 flera dagar i sträck så lite rätt att gnälla har jag.

 I lördags var vi ute och åt på Riva med jobbet. Det kom fram att jag borde byta jobb. Jag blir så trött. Allvarligt! Nog för att jag tycker om mitt jobb och så men jag gillar inte att känna mig som en hjärndöd nickedocka som bara ska le och spela dum. Ledningen (denna gudomliga ledning...) har bestämt att vi ska ta in alla skor som folk vill lämna tillbaka. Även om de har förstört skorna själva.

"Det är ju inget att ta personligt, det är ju inte dina skor" får jag höra men vad fan!? Jag har väl en integritet och moral som kanske gör det lite svårt att stå och nicka och flina som en idiot och låtsas som att jag inte alls fattar att skorna är sönderskurna eller att skoskav självklart är en reklamation...

Vi ska locka kunder genom att vara supersnälla och mysiga istället för de andra onda butikerna som inte tar tillbaka sönderklippta skor. Om jag klippte sönder en tröja och gick tillbaka med och butiken sedan tar tillbaka den, då skulle jag flina hånfullt inom mig över hur korkade de var. Sedan skulle jag sätta det i system. Bara byta tröja när man tröttnat istället för att köpa en ny. Mycket praktiskt. Synd bara att min höga moral hindrar mig från att dupera hederliga arbetare...

Jag kanske ska byta jobb i framtiden helt enkelt. Till något där jag åtminstone får ha en åsikt och förklara att jag inte är dum i huvudet. Där jag slipper bli behandlat som en idiot utan omdöme. Där jag kan ta de där sönderklippta skorna och kasta dem i ansiktet på människorna som har lämnat tillbaka dem för hundraelfte gången och skrika åt dem att jag ser att de är saboterade. När jag har fått göra det, DÅ kan jag mer än gärna le och säga "Var det bra så?".

Imorgon Ullared. Jag omfamnar fattigdomen och hälsar den välkommen med ett stort leende.

Midsommar snart då. Julmat mitt i sommaren, äcklig rå fisk och ett försök att få alla att dansa "Små grodorna" fast ingen vill för de har inte ätit klart den där äckliga jävla fisken som man ska doppa i mosad potatis och snaps eller hur fan det nu är...

Dan kommer hit då. Sen ses vi inte på hundra år typ. 

Igår blev jag förresten erbjuden ett nytt jobb. Jag kanske skulle ta det... En spansk miljonär som har en farsa som är stadsminister i Madrid kanske låter mig ha en åsikt. Det var iallafall det han sa att han var. På sin lilla permobil (fr.o.m nu heter det Pervobil för det sitter fan bara pervon på sådana där. Och så kan man inte springa ifrån dem för de lägger i högsta växeln på sin fyrhjulsmoppe, åker efter i full fräs och försöker kramas eller ta på ens fötter...) Jag skulle få 250 kr i timmen för att handla åt honom eftersom han hade en bula på armen. Och jag var så vacker... Kunde jag månne jobba som modell?

Hans krav på arbetskraft var "Ung, snygg tjej!" Mycket seriös man, det där! Jävla pervobil-mupp! 

Hmm... mycket aggressioner idag känner jag. :) Ingen förstår mig och my delicate mind...

1) En helt random snubbe kommer fram till dig och säger: "Hej, vem är du?" Vad svarar du?
Skit i det så lever du längre.

2) Vad var det senaste du stoppade i munnen?
Godis ifrån min enorma godispåse.

3) I ditt senaste sms står det?
Ullared på tisdag!! :)

4) Vilken är den senaste låten du lyssnade på?
Världens Sämsta Pojkvän - Loke

5) Om du verkligen hatade någon och fick välja deras begravningsmusik, vad skulle det vara?

Säkert nåt fint iallafall för att slippa dåligt samvete men om jag slapp det så kanske... Boten Anna???

6) Var är din pv/fv just nu?
Min vad???

7) Välj ett ärr på din kropp?
Mitt tuffa motorcykelärr på vaden!

8) Vilka är dina favoritfärger?
Ljusgrön, rosa, ljusblå, vit m.m

9) Vem är din mest religiösa vän?
Ja du... ingen, jag umgås bara med folk som hädar...

10) Vilka i ditt liv litar du på?
Dan, Linda, Lisa

11) Om du skulle byta namn, vad skulle du heta?
Vanja!

12) Vad skulle du göra om någon sa till dig att du var den vackraste människan i världen, och att denne skulle kunna göra vad som helst bara för att få vakna upp bredvid dig varje morgon?

Då skulle jag nog säga 'Tack, men nej tack!'

13) Hur ofta svär du?
Jämt!

14) Litar du på alla dina vänner?
Ja, någorlunda iallafall.

15) Skulle du kunna flytta till ett annat land för kärleken?
Räcker det inte med en annan stad? Jag vet inte faktiskt, skulle kännas hårt.

16) Tror du att allt som händer har en anledning?
Kanske lite.

17) Säg några saker du INTE tolererar i ett förhållande?

Otrohet, våld, att jag får göra allt.

18) Vem av dina vänner tror du skulle passa bäst som prostituerad?
Linda, hon skulle va så jävla cool! Hon har redan hittat vilket hörn hon ska jobba i. :) *puss snuttan*

19) Vilka egenskaper hos det motsatta könet tycker du är viktigast?
Humor, ärlighet, charm, någon form av romantisk ådra. Jag kan hålla på i evighet.

20) Har du något mål du skulle vilja uppfylla inom den närmsta famtiden?
Bli dansare! Skriva klart min andra roman.

21) Om du vaknade upp efter en längre koma, vem skulle du ringa?
Min röstbrevlåda?

22) Tror du att du skulle bli en bra förälder?
HA! Nej, vet du vad! Jag skulle bli en kass förälder. Mycket regler, inget riktigt engagemang. Vill inte se på Lucia-tåg eller komma på kulturkvällar. Gillar inte att upprepa bestämda repliker åt skalliga Barbie-dockor eller låtsas-mata baby-dockor.

23) Vart togs din profilbild?

Vid Stångån vid Lindas och min speciella fotoplats.

24) Ärligt, vad tänker du på just nu?

Min bok och vad jag tycker om föräldraskap.

25) Vem känner dig bäst?
Dan, tror jag. Otäckt nog.

26) Vad är helgens planer?
Jobba, jobba och jobba lite till. Ut och äta på kvällen också tror jag.

27) Vad har du på dig just nu?
Grå Hello-Kittybyxor och ett rött linne.

28) Har du någonsin slagit ett träd?
Det har jag alldeles säkert.

29) Har du någonsin smygit ut ur huset?
Inte vad jag kan minnas.

30) Aldrig sova eller aldrig äta?
Aldrig äta kanske. Sova är nåt av det jag är bäst på. Fast jag gillar att äta också iofs...

31) Är du en morgonmänniska eller kvällsmänniska?
Kvällsmänniska! Lätt!

32) Finns du där för dina vänner?

Det hoppas jag. Jag försöker iallafall.

33) Gillar du att umgås med andra människor?
Inte allt för ofta. Jag gillar att vara ensam. Men ibland så.

34) Har du lätt att förlåta andra?
Om det är nära vänner och så. Fast det beror på vad jag måste förlåta. Jag kan nog vara långsint fast det är nog mot människor jag inte gillar så mycket.

35) Skulle du någonsin dela pojkvän/flickvän med din bästa vän?

Fett inte!!! Jag delar inte med nån!

36) Har du tappat en av dina vänner nyligen?
Nej, jag har alla de bästa kvar!

37) Pratar du med någon under tiden du fyller i denna quiz?
Nope!

38) Finns det någon du bör reda ut saker med?
Sluta ställa jobbiga frågor. Jag är ingen utredningsperson... Jag är mer en undvikningsperson.

39) Kommer någon ringa dig ikväll?
Inte vad jag vet.

40) Vill du ha ett förhållande just nu?
Jag har ju det. Jag vill inte ha ett till.

Idag har jag varit och tröstshoppat med mamma. Dan åkte hem idag igen och jag känner mig ensam. Då hjälper det lite att köpa en tunika. Som är ljusgrön och somrig. För bara 129 kr! Fast jag känner mig fortfarande ensam fast jag sitter här och är somrig, grön och lite fattigare.

Får jobba bort smärtan istället. I veckan ska jag jobba måndag, torsdag, fredag, lördag, söndag och sen måndag igen. Vet inte hur jag ska orka men jag kunde inte säga nej till lilla Ammi som bad så snällt. Mer pengar får jag trösta mig med då. Som jag kan köpa fler gröna klänningar för och slippa känna mig ensam. Känns som att det lätt kan bli en ond cirkel. Hmmm...

OBS! Det är inte min kropp här nedanför. Vem fan har sådana där attackbröstvårtor liksom? Speciellt då det är 105 grader utomhus.

Dan var som sagt och hälsade på mig här i det västliga landet ett par dagar. Han hjälpte mig läsa min bok och peka på vad som var fel med den. Sen var vi på stan och åt Ben & Jerrys som kulglass. Jag åt Baked Alaska med små vita chokladisbjörnar och Cheesecake Brownie fast jag redan var proppmätt. Efter det lallade vi iväg till Gamla Linköping. Vi hann precis INTE gå till Fenomenmagasinet och fick således inte göra massa konstiga expriment tillsammans med stökiga förstaklassare som inte förstår hur ett sluss-system fungerar.

Vi hälsade även på min käre far, tillsammans med Linda och Ludwig och så spelade vi Rappakalja på 10 personer. Det var jätteroligt. Rappakalja är lätt mitt favvospel. För er som inte vet hur det funkar så ska man ljuga ihop en förklaring till vad en person är känd för, vad en förkortning betyder, vad en film handlar om eller liknande och så ska man få de andra spelarna att gissa på det man skrivit samtidigt som man själv försöker gissa rätt. Det brukar spåra ur mer och mer och igår så slutade det bl.a med en film som skulle handla om en unge som vaknade med en fattig riddare i stjärten. Maträtten alltså, inte en riktig fattig riddare.

Dan vann och jag delade äran med honom eftersom allt hans är mitt medan mitt ger alla andra fan i!

För några dagar sedan låg jag ute på gräsmattan och softade och försökte författa då en söt, liten katt kom och ville kela. Den förstörde mina ambitioner och jag spenderade en halvtimme med att klia den på magen istället för att göra nytta. Sen gick den iväg för att jaga kråkor eller något sånt. Jag orkade inte, annars hade jag också jagat kråkor.

Har även varit och beundrat min brors eminenta talang som förrådd make ännu en gång. Dan och jag gick och kollade på musikalen 'Josef' i torsdags. Jag serverade kaffe till tacksamma pensionärer och fick en grön t-shirt för besväret. Jag var nog ganska usel på att göra nytta för jag smet iväg hela tiden för att kolla på musikalen eller ta kort på alla medverkande efteråt. Men sen fick jag inte välja färg på t-shirten heller så det kan jag gott vara värd.

Det är min duktige lillebror i kostym, långt upp till höger på bilden, han som ser ut som en gangster och har en slampig fru bredvid sig. :)

Har jobbat i ca 2 veckor nu och jag har redan införskaffat 2 par skor. Jag faller tillbaka i missbruket. Men för guds skull, hjälp mig inte! Jag trivs så bra så med mitt brutala missbruk så ni behöver inte oroa er. När jag köper ett par skor per dag kan ni kanske börja ingripa men ett par i veckan är inget att oja sig över. *klappar skorna* "My own, my preciousssss"

Snart ska jag dessutom åka till Ullared! Då kan vi snacka shoppingorgie...

Ja, kära vänner! Då var jag tillbaka i min rätta natur, satt tillbaka i min naturliga miljö som en sådan där rävunge de tar in på djursjukhuset men sedan släpper tillbaka i skogen där den är född.

Jag är i Linköping. Jag är bland skor. Jag cyklar istället för att åka tunnelbana.

Ibland känner jag mig lite som en fejk som kommit till stora Stockholm och försöker inbilla folk att jag kan dansa. Men ibland känner jag att jag kan dansa oxå och att jag faktiskt gjort något som alla kanske inte skulle kunna eller våga. Fast det är bara ibland, oftast är det åt fejkhållet.

Jag jobbar igen och ägnar dagarna åt att plocka upp efter vuxna människor som orkar ta ner skorna och kasta dem på golvet men som absolut inte orkar ställa tillbaka dem. Jag börjar dessutom redan bli fruktansvärt trött på detta gamliknande rivande i rea-lådorna och panikångesten vid kassan då vissa inser att de kanske behöver betala mer för tre par skor än 98 kr. Hujedamig, så dyrt!

Jag känner mig som riktig arbetarklass då jag måste tvätta kartongsmuts från mina händer varje halvtimme så handfatet blir alldeles grått. Fast för att vara arbetarklass kanske man måste tvätta sig i en sådan där handpump ute på gården och bära för stora träskor. Eller i dagens moderna samhälle: Torka av sig med mentoldoftande våtservetter som legat i väskan i ett halvår och nästan torkat in medan man traskar runt i dammiga foppa-tofflor.

Idag var jag och Linda och kollade på min lillebrors musikal. Han och en massa volontärmusikalare spelade Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat i Kärna Kyrka (smidigt omdöpt till endast "Josef" på svenska. Vad skulle man annars ha döpt den till? "Josef och den Fantastiska... Techni...kulörta Drömkappan"?)

 I vilket fall som helst så var de väldigt duktiga. Min bror spelade Potifar och hade en promiskuös hustru som Josef ratade genom att vråla "Aldrig i livet, jävla kärring" enligt Linda men det han egentligen sa var att han inte trodde på fri kärlek, d.v.s att ligga med andras hustrur utan makarnas tillåtelse.

Stor applåd till dem! De var superduktiga!

I fredags bänkade Dan och jag oss framför säsongsavslutningen av Lost kl 10 på morgonen och satt sedan som små glosögda spökdjur framför tv'n medan vi följde allt det lustiga som hände med stackars Kate och Jack och Ben och Sawyer etc etc... Mmmm... Sawyer... :) Namnam!

Ett halvår kvar till nästa säsong då. Kul...

Skador: Av den skobutiksrelaterade sorten nu när jag bytt sysselsättning över sommaren. Jag har skoskav utav bara helvete och är fruktansvärt skitig om händerna hela tiden.

Spenderade måndagen och tisdagen på danshögskolan och visade mina skills i modernt, balett och jazz. Uppenbarligen var det inget att hänga i julgranen eftersom jag inte gick vidare till prov nummer 2 men vad fan? Jag överlever. Åtminstone i år då jag har Kulturama år 2 som krockkudde... Nästa år lär jag ha mer ångest.

Jag är inte särskilt upprörd egentligen. Det var exakt det resultatet jag väntade mig men när alla börjar fråga hur det gick med en medlidsam min så blir jag ändå lite ledsen i ögat. Känner mig lite misslyckad men det går nog över. Kroppen är ledsen tror jag, inte själva hjärtat. Lite luddigt men så känns det.

Känner mig överlag som en liten kostnärssjäl och jag mår dåligt då jag tänker på att det skulle kunna komma en dag då jag måste släppa det och skaffa ett riktigt jobb... Men jag vill inte jobba i affär för resten av livet. Jag vill dansa, spela teater, skriva och vara allmänt kulturparasitisk på samhället. Jag vill bli känd för nåt flummigt och gå på teparty med Johnny Depp.

Idag åker jag alltså hem. Återvänder till stora staden om en vecka för att ta emot mitt 'betyg' (som inte är ett betyg utan mer en lapp där det står att jag har varit i skolan ganska ofta).

Jag känner egentligen inte för att jobba men det är nog till stor del en svit av för mycket adrenalin och totalt platt fall tillbaka till verkligheten. Jag känner mig trasig, omotiverad och trött. Vill gå i ide och bara ligga och sova hela sommaren i en hög med löv, som igelkottar gör. De går ju ut typ nu, jag kan hyra ide i andrahand från dem.

Kommer sakna Dan så mycket också. Snart har vi bott ihop i ett år och vi har fortfarande inte slagit ihjäl varandra. Jag tror jag stannar ett tag till, det verkar funka bra.

Jag har hamnat lite i en av mina besattshetsfaser igen. Jag har lyckats bli besatt av litet allt möjligt under årens lopp (för det mesta musikaler) men just den här gången blev det lite osunt, tror jag. Jag har nämligen lyckats bli smått beroende av solskensmusikalen Sweeney Todd - The Demon Barber of Fleet Street.

En hämndlysten barberare som blivit landsförvisad av en elak domare, återvänder till London och börjar skära halsen av sina nya kunder. Han är lite sur för att hans fru och dotter inte finns kvar där han lämnade dem och vill åt den elaka domaren. En charmig twist är också att hans grannes pajshop börjar blomstra igen då de stoppar hans offer i pajerna...

I vilket fall som helst så är jag väldigt förtjust i Tim Burtons grådaskiga, miserabla London och musiken växer för varje gång jag hör den.

Skador: Ett sabbat ego och lite rufsig i håret men annars rätt okej.

Här nedan är f.ö ett eminent prov på min artistiska sida. Denna bild tog Linda och jag när vi hade fotokurs för 100 år sedan. Ett förevigande av Djurparksråttan Jürgen-Günnar och det han står för.