Idag är jag ledig från skolan. Det börjar dra ihop sig mot ett slut men det är inte så att lektionerna fortsätter för att sedan sluta ett exakt datum och sedan är det bra. Nejdå, det är för lätt. Istället droppar lektionerna bort en efter en. Igår hade vi en lektion, idag ingen, imorrn fyra...

Jag kommer dock behöva shappa (hur länge sen var det man sa det egentligen? Värsta 90-talsuttrycket...) nästa fredag för jag har lovat att börja jobba igen och jag kan inte skjuta upp det i flera veckor bara för att vi har en lektion i veckan.

I helgen var jag och hälsade på Carro i Halstahammar tillsammans med Emelie. Vi hade picnic flera gånger om dagen och shoppade loss. Jag inhandlade två par minimala shorts så jag kan vanka runt i sommar och visa upp mina vältrimmade buns of steal. Eller kanske för att jag hatar värme och måste ha så små kläder som möjligt för att kunna överleva. Ett par lila iallafall med blingbling och ett par grå med döskallar så jag kan känna mig lite tuff oxå. Släpade även med mig en superfin tekanna med matchande sockerskål och mjölkkanna hem på tåget som jag fyndade för bara 50 kr (sockerskålan och mjölkiskannan kostade bara 17 kr/st). Nu måste jag börja dricka mycket te så jag får använda den. Alla jag känner kan komma på tekalas.

"Kom på festen klockan tre, ni får bakelser och te!" som djuren i Pixi-boken skulle ha sagt!

Jag köpte även en tårtspade så vi kan skära tårta på kalaset oxå.

Men mitt allra bästa köp var marsvinet jag suktat efter ända sen jag kollade Ikeas hemsida senast. Äntligen blev han min. Jag handplockade honom från en bunker full med alla de djur och döpte honom 29 kr senare till Benjamin efter Morgonsoffe-snubben. Han blev vår maskot över helgen och utförde olika våghalsiga upptåg.

Snart ett år som Stockholms-brutta (åter igen, hur ofta hör man det? Jag tror jag ska återinföra sådan där fånig 90-tals jargong där man hälsade på varandra genom att säga Tjena! o.s.v) Att det ska gå så fort... Jag fyller 23 i sommar. Snart får jag inte visa leg på systemet längre, folk kommer börja kalla mig tant och jag måste gå runt i kofta och plisserad långkjol för att jag har tappat sinnet för vad som är hippt och tror att kofta alltid är ett säkert kort. (Är 'hippt' från 90-talet? Det låter lite som det men det börjar återkomma känns det som, dock kryddat med en nypa sarkasm och ett stänk cynism så jag är inte helt hundra...)

På måndag och tisdag är första intagningsproven till Danshögskolan. Jag är åter igen livrädd och övertygad om att alla i hela världen dansar bättre än jag. Jag vill inte höra motsatsen heller för då fräser jag. Inga lyckönskningar heller, det gör det bara värre. Jag vill få det här överstökat och glömma bort det så fort som möjligt, fortsätta mitt liv som det är ett år till och behandla hela spektaklet som den mardröm det kommer framstå som.

Skador right now: Mitt humör är skit - tror mina tårkanaler är översvämmade. Åtgärd är att byta p-piller, jag tror att det är de som är boven. Eller så har jag kommit i klimateriet eftersom jag börjar bli gammal...

Annars ont i knän ibland, lite hostig men ganska frisk och kry. Dock är jag lite rädd att bryta lårbenshalsen - är det inte det gamla människor gör stup i kvarten?

Allvarligt! Om jag gjorde det skulle jag inte våga berätta det för någon, det skulle vara för pinsamt.

Jag har precis varit sjuk! Länge!!! Det började med ont i halsen förra fredagen men jag tänkte inte låta det hindra mig från mina planer så jag knallade snällt iväg till skolan. Jag var dock dukig och lät bli att röra på mig tills sista lektionen då jag blev ombedd att gå upp och köra nån kort övning som jag inte alls hade förberett. För att få det ur vägen gjorde jag det ändå och hoppade runt i 5 min för att sedan åka iväg till stan med Helena som var här och hälsade på. Hade precis fått lön och hade shoppingabstinens så jag köpte linnen i sommarfärger och en jättefin klänning som jag kommer använde två gånger i mitt liv eftersom jag aldrig får göra saker som kräver tunna, skira, långa, vita klänningar i togastil...

Började känna mig krasslig efter ett tag men knatade friskt på tills mitt huvud började kännas som att det vägde 18 kg. Övergav till slut stackars Helena som fick fortsätta sin cheerleadingquest på egen hand och då jag kom hem hade jag 39.7 i feber. Har gått omkring med ont i huvudet, feber, hosta och ont i halsen i nästan en vecka.

Medan jag var sjuk så lyckades jag dock göra lite nytta och sortera mina skor så jag ska hitta dem ordentligt nu. Tog kort på allihop och satte etiketter på skokartongerna med rätt bild på. Gjorde ett litet skokollage av alla bilderna sen och kom fram till att jag har ca 60 par skor. Yeah!!!

Men det är fan inte det värsta som hänt på sista tiden! Åh nej! Det toppas big time av Dans galna gamla ex som nyligen fått för sig att ta sitt barn och flytta till bushen där unga flickor byter avsugningar mot cigaretter. Men innan hon kan göra det så måste de gå igenom standardproceduren som innebär skrika lite samt skälla oupphörligt, skylla på sin trasiga uppväxt (andra människor har oxå haft det jobbigt som barn men de växer minsamm upp till normala människor iallafall) och bete sig som en gris mot Dans nya flickvän - vilket råkar vara jag.

Jag blev utslängd från mitt eget hem! Nog för att jag fortfarande saknar Linköping ibland och känner mig lite liten i jämförelse med alla invanda, ilskna stockholmare men jag känner mig ändå rätt hemma här på muppgatan vars namn ingen fattar. Jag har ju inrett och städat och fejat och donat som en jävla askungenråtta för att det ska kännas så och så kommer en pipig liten bitch och kastar ut mig med ursäkten om att "Jag vill känna mig trygg här för alla är så elaka mot mig på jobbet. Buhu! Jag måste känna mig trygg här och det gör jag inte när du är här så gå!" Vadå här? Det är ju mitt hem! Min fristad! Inte hennes! Jag skiter fullständigt i om hon mår bra när hon är här. In fact, jag ser nog helst att hon mår så creepy som möjligt när hon är här så kanske hon inte kommer hit så ofta.

Uppenbarligen så får man uppföra sig helt psycho när man klämt ut en unge (News Flash - andra har oxå fött barn och de är helt normala i huvudet fortfarande), det är bara att ursäkta sig med det. "Du måste ju förstå, jag är ju mamma till * och måste ju sätta henne i första rummet så jag kan bete mig så här barnsligt och psykotiskt för jag har fött barn och det har inte du."

Kanske därför jag har 1/3 av hennes midjemått...

Mmm, hon kasta ut mig iallafall och satte sig och skrek vid vårat köksbord i 2 timmar medan jag knallade gata upp och gata ned och försökte hitta något att göra. Nästa gång tänker jag sitta kvar och berätta för henne hur illa jag tycker om henne, det verkar roligare...

Var på Footloose förra veckan. Var jättemysigt. Helena och våra mammor samt Dan var där och kollade och diggade i våra stolar. Var en jätterolig föreställning. Massa dans och sång. Men de hade tagit bort min favvolåt som jag dansade till nu i mars.

Måns var jätteond. Han sade riktigt onda saker som "När prästens dotter säger nej börjar det rycka i baguetten" vilket bara riktigt elaka människor gör och så hade han lagat sin svarta t-shirt med säkerhetsnålar vilket oxå är säkert tecken på att man inte är på den goda sidan.

Jag vet att det var ett tag sen men mycket har hänt och dessutom är jag en lat människa så jag är inte den som utnyttjar varje tillfälle som ges heller...

Nu är jag dock tillbaka för att uppdatera alla om mitt spännande liv som dansstuderande i storstadsdjungeln...

Vi - min klass och jag - har haft dansuppvisning och detta skedde alltså den 14-16 mars. Fyra fantastiska föreställningar körde vi och man sprang som en skållad dansmus i korridorerna för att hinna stajla om sig mellan varje nummer. Det var superkul och jag saknar det massor. Jag hade gjort en egen koreografi som jag visade fram till den medryckande låten 'Dancing is not a crime' från Footloose tillsammans med Emelie, Erwin och Sussie. De var superduktiga och jag fick snäll feedback på den så det var kul. Gjorde mig även poppis hos balettläraren genom att spela ilsken tant i Helens Jazzcafé. Jag satt och snörpte på munnen, hällde sprit i kaffet och blev även lite till mig i trasorna (som tanter säger) utav en bild på Idol-Danny.

Maggies (min ena jazzlärare) hade även gjort en supercool koreografi till en Rollings Stones-låt och sparade inte på krutet. Vi körde traschiga kläder med nitar och läder, svart hålögdhet ala Sweeney Todd och upptuperat hår medan vi dansade järnet i rök och epelepsiljus (stroboskop tror jag det heter på riktigt). Mamma, pappa, Carina, Saga, Dan, Solskugga, Kim med familj, Lisa, Emma och Anita & co kom dit för att heja på mig och det var sjukt roligt. Känns fortfarande tomt att det är slut. Jag älskar att uppträda.

Har även varit i Paris och det skedde i början av mars. Jag och två klasskompisar lurade in oss på en gruppresa för streetnördar och spatserade runt i Paris i fyra dagar. Jag och Caroline (som inte är riktiga streetnördar) skippade den tävling som var resans mål på lördagen och körde toksightseeing istället. Vi lämnade vårt skabbiga hotell runt kl 9 på morgonen, köpte tunnelbanebiljetter (SL borde ta efter, runt 30 spänn för en dygnsbiljett och vi åkte typ 10 gånger) och styrde kosan mot Champes Elyssé för att därifrån fotvandra till Triumfbågen. Därifrån åkte vi vidare (och vandrade genom en park som luktade kiss) till Eiffeltornet (eller Parisetornet som det fick heta eftersom ingen av oss mindes att det hette Eiffeltornet). Vi åkte inte upp eftersom köerna räckte typ till Sundbyberg utan vi fortsatte vår resa till ett jättestort köpcentrum där jag köpte en svartvit tunika (senare skulle det visa sig att mina shoppingfynd gick i svartvitt hela resan). Efter det så åkte vi vidare mot Notre Dame. Kyrkan såg ut precis som i Disney-filmen, varenda jävla detalj förutom de hoppande stenfigurerna.Vi hittade en huvudlös dragspelare utanför och blev sedan bitna av shoppinghysteri. Vi vandrade runt i ett tiotal exakt likadana souvenirbutiker och jag köpte en rutig mössa (svartvitt) som var jättefin. Vi missade att gå upp i tornen på kyrkan eftersom vi fastnade bland alla souvenirer så istället gick vi och åt middag. Vi var på hemväg efter det men kom fram till att vi borde se Eiffeltornet en gång till då vi inte är i Paris så ofta och vi ville se det blinka i mörkret. Sagt och gjort, vi återvände till plockepinnbygget men gick av tunnelbanan åt fel håll. Då vi väl kom på det och slutligen fick se toppen på tornet så blinkade det frenetiskt. Trots att vi skyndade oss allt vad vi kunde så slocknade det precis då vi kom fram och vår besvikelse var oändligt. Men skam den som ger sig. Tack vare min facination för kult-tv så hade jag genom Top Model lärt mig att tornet blinkar en viss tid och i vissa intervaller. Jag kom bara inte ihåg när. Självklart visade det sig vara en timme mellan varje omgång så vi satt snällt på en bänk och frös i 45 minuter medan vi blev trakasserade av Eiffeltornsförsäljare i tusentals. De flesta nöjde sig inte med att trycka blinkade platstorn i ansiktet på en och skandera "Very good price - 1 euro!" utan de ville dessutom att vi skulle flytta dit och gifta oss. Vi varken köpte torn eller emigrerade utan vi sjasade tålmodigt bort dem och fick till slut se vårt blinkande Eiffeltorn på riktigt. Det var väldigt vackert så det var kanske värt hela besväret. Vi kom hem runt kl 22 på kvällen och var lagom möra.

Dagen därpå lallade vi omkring på en skum marknad som sålde allt möjligt (med en förkärlek för streetwear) och jag köpte två par sandaler, ett par svarta och ett par vita. De kostade 3 euro per par så jag tyckte jag kunde kosta på mig det. :) Även där tyckte de att vi borde lämna hus och hem för att ingå äktenskap med gatuförsäljare. Tempting...

Jag har fått jobb. Eller rättare sagt, jag har fått tillbaka mitt jobb. Över sommaren. Jag kommer befinna mig i Linköping mellan mitten av maj till augusti typ och ta tillbaka min rättmätiga plats. Sweet säger jag. Få tjäna lite mer än ett sketet studiebidrag igen. Ska försöka vara duktig och spara.

Under påsklovet kom mina andra kreativa sidor fram då jag slapp tänka på padeboréer och padecha'er. Jag skrev som en liten igelkott och författade så mycket att jag plötsligt insåg att jag befann mig i slutet. Jag håller alltså på att avsluta min andra bok och jag lade precis märke till oxå att den är längre än den första. Coolt, säger jag!

Den roligaste konversationen någonsin i år hörde jag i mars på tunnelbanan:

Tjej 1: Asså, vad betyder 'statisk'? Det står så här. "Universums expansion är ej statisk."
Kille: Amen, det är väl typ att ingen äger det? Eller jag vet inte...
Tjej 2: Får jag se. *kollar på papprena* Inte fan vet jag. Men det är kanske typ som när man har strumpbyxor på sig.

*ett litet tag senare. Tjej 2 läser en engelsk bok*

Tjej 2: Asså, vadå 'barn'?
Kille: Vad?
Tjej 2: Ibland fattar jag inte varför de har med svenska ord mitt i texten. Så här står det: "It's like building a barn with your neighbours."

Skador för tillfället: Lite ont i hals och kassa knän men annars är jag hel.

Lots and lots som händer!

Jag har börjat på en koreografi till vårföreställningen i mars. Ska dansa till 'Dancing is not a crime' från Footloose (som f.ö kommer till Stockholm i feb). Har tänkt det som en gruppdans men jag vill göra koreografin själv. Ingen som lägger sig i då. :) Filmade igår för att se hur det artar sig och det ser riktigt bra ut faktiskt. Stilen kallar jag för slask-jazz.

Ni kan kolla här ovanför om ni orkar. :)

Idag hade vi en jätterolig rytmiklektion. Vi ska nämligen visa upp vad vi lärt oss i rytmiken oxå i mars. Vi blev beordrade att ta med två skedar och en kniv till skolan och väl där började vi klinga, skrapa och väsnas så det stod härliga till. Vi snodde alla stolar ute i korridoren och dunkade dem i golvet, vi lade skedarna mot varandra och drog kniven emellan i ett rasande tempo och trummade besticken mot stolsbenen i fyrtakt och tretakt om vartannat. Två notpapper med det specialskrivna och genialiska stycket 'SSSCCCHHHOOOLLL' ska framföras i olika klappar, stampar, dunkningar och skrapanden. Kommer bli en kakofoni av oljud men det kommer definitivt bli skittufft!

Ni måste komma och kolla!!!!! 14, 15, 16 mars!!! Jag bor i en 5:a, jag har plats! Beställ biljetter på www.bus4you.se

För att få 50 kr att resa för i välkomstpresent så bli MV-kund oxå http://www.bus4you.se/Public/MemberRegistration.aspx?Code=72753

Smygreklam!!! :)

Men allvarligt talat så blev jag kär i deras bussar. Åka mellan Linköping-Stockholm i en asskön läderfåtölj för typ 100 spänn är lätt min grej!

Jag har dessutom precis anmält mig till att åka till Paris under slutet på sportlovsveckan. 3000 kr för hotell, flyg, flygbussar och inträde till en stor tävling i olika streetstilar kändes inte så farligt. Blir borta i 4 dagar och kan lalla runt i Paris under lördagen för sightseeing. Iofs har jag redan varit i Paris en gång men lite semester kan kännas välkommet nu när alla andra oxå får åka utomlands. Kul att få se duktiga dansare visa sig på styva linan oxå.

Skador: Potentiellt benhinnetjafs - ont i vaden när jag dansar, dunkar liksom i muskeln och är allmänt oskönt. Benhinneinflammation är något man inte vill dra på sig tydligen då hot som 'Vila i ett halvår' kan komma att krävas för att det ska läka typ.

Julen är slut men jag är relativt pigg. Jag sover iofs till 12 varje dag och är fortfarande trött då jag tvingar mig själv att stiga upp men så brukar det vara.

Kom precis hem från Disney on Ice. Små polacker mimade till förinspelade svenska Disney-citat och åmade sig i glittriga kortnummer av Disney-klassiker medan de sålde blinkande pinnar till ockerpriser utanför dörrarna. Det var skoj. Alla var så duktiga så och det var underhållande. Minus för det läskkladdiga golvet dock som de inte brytt sig om att städa emellan föreställningarna.

Kom tillbaka till Stockholm i förrgår efter ca 2 veckor i Linköping. Även denna jul blev traumatiserad då vi fick reda på att Dans mamma hade cancer. Han stannade hemma och hela julen gick i en något dämpad ton tills vi sedan fick reda på att "Nej, det var ju inte cancer. Hoppsan. Jaja, det såg ut som det då. Var glad att du får leva istället." Läkare vet hur man sprider julstämning...

Vi firade stort istället på nyår då Dan kom ner och joinade festen tillsammans med Stefan & co, mamma och Monika. Han drunkade nästan i sitt jättestora ölglas och det nog mest tack vare det jag lyckades spöa honom i biljard.

Fick massa fina paket av massa fina människor oxå. Hemgjort godis i mängder, Harry Potter-boken, vågtång, Pandora-berlocker, smycken, 6 st Mine-glas ifrån Kosta Boda, benvärmare, ljusstakar m.m

Passade även på att shoppa lite mellandagsrea i en stad jag klarar av att vistas i då det kommer till såna tider. Stockholm är ett helvete bara det blir helg typ, Linköping är mer min typ av shoppingstad.

Fick även en massa skrivet i min bok. Kreativiteten flödade fritt (med en knuff i rätt riktning så) så snart jag fick lite ledigt igen.

På måndag börjar skolan. Jag har precis slängt ut 2360 kr på ett terminskort (OUCH!!!) och är fit for fight igen. I mars har vi vårföreställningen (det är väl fan inte vår i mars???) och jag hade väl tänkt att försöka komma på nåt roligt nummer. Boka upp er i tid (ta hela mars för säkerhets skull) och kom och kolla vetja!

Julföreställningen gick bra. Vi cirkusade loss i grälla kostymer och glittriga sminkningar. Jag fick en riktigt ond ormtjuserskelook och fann mitt sanna jag i en illrosa haremskostym. Vi använde alla ljuseffekter som fanns, kastade in lite rökmaskin och dansade järnet. Det var jätteskoj!

Idag har vår repvecka börjat så smått. En av medlemmarna i min sexmannagrupp - jag nämner inga namn - har dock som vana att dyka upp endast ibland. Så vi skiter i henne...

Stegen börjar sitta, musiken kommer på plats och idéer börjar ta en fast form. Våra kroppar kommer hem blåslagna och ömma men ändå ganska nöjda eftersom vi gör framsteg.

Se nedan min tjusiga blåtire-axel efter för mycket rullande på golvet framåt och bakåt. :)

För er som är intresserade så har vi föreställningar 13/12 kl 19.00 och 14/12 kl 12.00 och kl 19.00 Vet inget om biljetter och priser än men det lär bli värt vartenda öre. ;)

Missa inte min sjögräs-dans!

Har adventspyntat i helgen. Lite julstjärna och lite ljusstakar för att liva upp i vintermörkret. Jag är dock rädd för stjärnan i papper och bevakar den noga hela tiden så den inte ska börja brinna.

Julklappar är ganska klart. Blev inte så fattig som jag trodde i december så alla ska nog kunna få något iallafall. :)

Var på bio i helgen. Tog lite egen-tid och flydde huset för att söka lugn och ro i biomörkret under lördagseftermiddagen. Såg Stardust och mumsade popcorn alldeles ensam på rad nr 2. Det var supermysigt. Filmen var bra och det var alldeles lagom lite folk. Ska gå och se Guldkompassen snart oxå har jag bestämt.

Kommer hem i jul under ca 1½ vecka. Först till kvarn får första tjing på min lediga tid så line up, ladies and gentlemen för jag återvänder snart och vill umgås. :) Anländer 21/12 har jag för mig och returnar 3/1.

Borde finnas massor att berätta men det känns som att det är så mycket att det inte blir nånting alls istället... Jaja, jag prövar väl. Förresten, visst kan man säga 'pröva' och inte bara 'prova'? Fick höra att det var nåt dialektalt men jag säger ofta 'pröva' och jag kan ju inte ha fel...

Hade ju höstlov då v 45. Slappade dag 1, 2 och 3 och reste hem till Linköping de resterande dagarna. Försöker moffa in alla jag ville träffa på de fyra dagarna och trodde jag skulle ha plenty of time men det blev mer "Du får förmiddagen, du kan få lunchen, vi kan ses en halvtimme på kvällen, jag klämmer in dig mellan gryningen och frukosten..." Men jag hann med jobb-people, Linda-snuffis, Lisa-gumman (numera BDSM-Lisa), mamma, pappa, Jimmy och Ammi.

Kom hem utvilad och med ett Hello Kitty-örngott i bagaget. Lade fram ett förslag till Dan om att vi nu måste skaffa matchande Hello Kitty-bäddset och fick klartecken.

Var och tittade på dekadent pjäs med Lisa i huvudrollen. Det var mycket grova uttryck man inte väntar sig att höra från så väna kvinns men på det hela taget en roande afton. Mellanspelet var superbt och väldigt djupt...

Jag klädde ut mig till gudinna runt Halloween. Mest för mitt eget höga nöjes skull eftersom jag inte var på Halloween-fest och jag var ensam utklädd. Ifall inte Dan var utklädd till mysmupp i raggsockor och mjukisbrallor... Kanske måste fråga så att han inte är ledsen för att jag inte komplimenterade hans kostym...

På lördag ser det ut som att jag kanske får åka skridskor igen. Alla dessa år av längtan och väntan ska äntligen ge utdelning. Får jag bara åka skridskor igen kan jag dö lycklig.

Hade forumträff förra helgen. Snälla människor kom hit och gästade Casa del Lindell-Hörning under 3 dagar och lördag-kvällen resulterade i mästerligt utförd Isfolks-teater. Jag regisserade 'Nattens Demon' och 'Trollbunden' och tog min Bergman-roll på stort allvar. Dan spelade många karaktärer med förvånansvärt lite variation. Alla hans karaktärer var nämliga höga på diverse substanser. Han spelade dock flummig väldigt övertygande. Nedanför finns våra insatser dokumenterade och jag är inte bara i vägen, jag spelar faktiskt stormdemon och virvlar med inlevelse. Capische?

Får mycket positivt i skolan nu. Min jazz-lärare tyckte jag hade stor potential, får massa bra kommentarer och Dan tycker jag har blivit graciös som en älva. Verkar gå åt rätt håll. I december är det uppvisning av det mindre slaget. Håller för tillfället på med min kompositionsdel som ska bli runt 1 minut lång. Läraren är lite tidsoptimist men jag hoppas att han inser att det bara är ett par veckor kvar och att det är dags att sätta lite fart.

Idag på extra-jazzen fick vi förresten öva på olika lyft och konstiga rullningar på golvet, det var jätteskoj. Ska praktisera de på Dan snart så jag kommer ihåg dem.

Värkrapport:

Min värk har gått över i knän och anklar (Tack Gud!) och det enda jag kan gnälla över för tillfället är lite ont i huvudet...

Kan det vara så att jag är helt frisk och ickesönder? *kors i taket*

Förra helgen var jag på workshop i barndansmetodik. Jag var i skolan mellan 9-16 både på lördag och söndagen och lekte 4-åring. Det var skitkul. Läraren var helt underbar och sa så mycket bra saker att jag blev helt snurrig i huvudet av nytänkande och hög moral. Charmigt att se sina klasskamrater leka rasistiska och könsfixerade dagisbarn oxå. Inte något man är så van vid annars.

Det jobbiga var bara att vi gick sammanlagt 12 dagar i sträck i skolan. Jag vet inte om tröttheten kommer nu för jag är helt slut i huvudet och känner mig känslomässigt massakerad. Jag är stundtals apatisk och ohågad till allt som innebär rörelse av något slag.

Imorse återkom mina små lägenhetsspöken och skrämde upp mig. Jag somnade om efter att Dan åkt till London men vaknade efter bara 20 minuter igen, lagom dåsig och förvirrad. Då jag försökte öppna ögonen hörde jag en mansröst prata snabbt bredvid mig fast jag förstod inte ett ord, det var bara massa nonsens. Skitkul att vakna till det liksom. Han lät dessutom ganska arg så nu kommer jag inte våga somna ikväll. Jag tycker inte om spöken.

I helgen var Lisa och Linda här och höll mig sällskap. Jag var nog inte alltför rolig efter min mastodontvecka i skolan och ville mest sova på kvällarna men jag hoppas att jag bidrog med något iallafall.

Linda fick en prinsesstelefon i försenad present så nu kan vi ringa till varandra för jag har en likadan.

Nu i helgen är det min tur att fara hem till Linköping och hälsa på. Känner att jag behöver föräldraomsorg och en stund med riktiga människor som kan mig och som vet hur jag funkar.

Det är jobbigt att skapa en helt ny tillvaro har jag märkt. Det är kämpigt för själva hjärtat på nåt sätt. Nya människor, nytt hem, ny vardag, nytt sätt att leva och nya personer att leva med.

Jag var fan mycket stabilare då jag bodde själv. Nu är jag värsta lipsillen i jämförelse. Man skulle va en kaktus... De vet liksom inte när de flyttas till ett nytt ställe, de bara står i sin kruka och mår bra. De har inga ögon så de kan inte se omgivningen och märker således inte vart de är. Det enda de märker är kanske om de byter ägare och den nya ägaren struntar i att vattna dem. Då blir de nog lite ledsna... 

Jag känner mig ensam här i stora staden. Kom och hämta mig ett litet tag och ta hand om mig. Jag tar inte stor plats.