Check it out, check it out, check it out out out!

Det är ju jag som är på TV! Bakom Robban. Nånstans... Okej, jag har ritat en pil där jag är så att ni ska nån chans att se mig för annars är det ingen som lär märka var jag är. Jag vet, jag vet. Den sociala koden säger att jag ska vara mer 'Äsch, det är väl inget. Jag syns knappt.' men det är ju skitcoolt ju trots att jag syns i en nanosekund typ och då måste jag ju peka ut mig själv så att folk hinner se mig! Ingen ödmjukhet här inte, jag är på TV och det är tufft som fan! :)

Det var faktiskt en människa som känt igen mig utan att veta att jag skulle vara med. Det var lite roligt för det var verkligen inte något jag förväntat mig. Och vi känner inte ens varandra så där superbra + att det var länge sen vi sågs men igår så frågade hon om det inte var jag i reklamen och att hon känt igen mig efter att ha funderat ett tag på vartifrån det var.

Vi hade julklappshasard på jobbet igår och jag hade värsta turen! Brukar aldrig ha sånt flyt men ödet kanske tyckte jag hade det lite hårt just nu med Dan i Tyskland och allt för jag kom hem med allt möjligt roligt. Plus att jag lyckades håva in tre flaskor i vinlotteriet som jag knappt ens ville vinna. Jag gillar inte glögg och jag är ingen sucker för rödvin heller men så kom jag 2:a och fick tre flaskor som ska fraktas hem på nåt sätt. Fråga mig inte hur, väskan var snortung redan när jag åkte hit och proppfull med, för den delen. Blir att dricka upp allt i mellandagarna bara för att slippa släpa på dem. :)

I övrigt så konspirerade Ammi och jag så jag fick min termos och hon fick sina handdukar och grytlappar. Fult av oss... :) Men termosen var faktiskt jättefin! Blommig och grann. Jag vann dessutom en jättefin tesil, hand och fotledsvikter, ljus och julgranskulor. Värsta storvinsten!

Hade föreställning förra veckan. Torsdag, fredag. Gick bra. Inget kaos. Inga brutna ben. Inga storfång med blommor heller iofs men en bukett fick jag av Anita, Andreas och Jocke som kom för att frossa i lite kultur. Emma och Lisa kom med söta örhängen och Dan kom med ett glatt humör. Vi dansade och hoppade i alla möjliga olika kostymer och rätt som det var så var det jullov. Nu är jag i Linköping för att jobba lite men mest för att fika ikapp. Det saknar jag! Att träffas för att äta saker ihop! Ikväll ska jag äta pizza med Linda. Mys!!! *hungrig smiley* (nej, jag är inte så där egentligen, jag fastnade bara i Lilla Landet Lagom-tankar)

Vi var duktiga iallafall. Min crew dansade hemlös-dansen jättebra och jag tror jag lyckades någorlunda i de koreografier jag var med i oxå. Jag var åtminstone läskig i Cirkustjohejet med blodig slöja och skolflicksuniform. :)

I helgen var jag på julmarknad med Dan och lite girls från min klass. Vi började på Skansen och vandrade omkring i slask och regn bland röda små bodar, fulla utav sylt, knäckebröd och vilda korvar. Precis som jag förutspådde så fanns det gråa mössor och brända mandlar i överflöd men det var på sin plats så det gjorde inget. Jag roade mig med att äta så mycket smakprov som möjligt och lyckades bli åtminstone lite halvmätt på vildsvinsbog, sylta, pepparkakor och hjortronglögg.

Sedan fortsatte vi till Gröna Lund där Caroline och jag drattade omkring på sådana där jobbiga killskridskor. Tror faktiskt inte att jag har åkt sådana tidigare och nu kan jag förstå varför. De var ju livsfarliga! Korta, oslipade och feta på fötterna. Inte konstigt att jag nära nog bröt alla ben i kroppen då jag oskönt föll omkull gång på gång. Tacka vet jag tjejskridskor med piggar så man kan bromsa i tid.

Det här med julklappar gör mig lite stressad i år faktiskt. Har knappt börjat och jag har ingen aning vad jag ska köpa + att jag knappt har några pengar... Suck! Trots min stundande fattigdom så köpte jag ändå en klänning till jul men den var lagom dyr så det gjorde inte så mycket. Även om man ger bort kassa julklappar så måste man ju ändå vara fin liksom. Det är nog extra viktigt då. 

Jag har bakat! Alldeles nyss! Jag blev så sugen när alla pratade om julbak och hela helger fulla med mjöl och sviskon och allt vad man nu använder när man bakar julsaker. Problemet är att jag inte gillar julbak bara. Inte lussebullar, inte pepparkakor, inte ischoklad eller sån där kletig, jävla knäck. Så jag bakade Chocolate Chip Cookies med vit choklad och makadamianötter istället. Mmmm... Namnam. Jag är så duktig. Duktig utan att vara julig men ändock ganska duktig.

På torsdag och fredag är det dags för föreställning! Lite nervigt. Mest för att jag inte ska kunna allt och för att vi inte ska få några gradänger uppsatta. Jag förstår faktiskt inte hur man kan lägga allt detta på en oenig grupp dansare som mest av allt vill hårdträna och inte leka producenter och allt vad som behövs till en julföreställning.

Vi har fått göra allt själva och jag tippar på att vi glömt säkert hälften av allt som ska finnas på plats på torsdaf. Men det får bli den dagens dilemma. Måndag, tisdag, onsdag får gå åt till massiv träning och ännu mer träning.

Glöm inte att titta på TV4's reklam på fredag. Trailern till Körslaget sänds då och lilla Moi dansar däri. Jag är i den röda kören bakom Robert Wells - min nya polare. Han pratade med mig först av alla när han strosade in under inspelningen. Det största ögonblicket i mitt liv... :)

Var en jätterolig dag förresten. Vi kom dit vid kl 15 och började filma ungefär kl 18.30 Hurray! Invirade i 5 m rött tyg, oformliga och småfeta fick vi dansa i 180 för att kunna omvandlas till slowmotion. Fråga mig inte hur det gick till, jag tror att de drev med oss. Samtidigt som vi hetsdansade så mimade vi till en chipmunksvariant av It's My Life. Livet som kändis är verkligen värdigt... :)

Efter det byltade då på oss 5 m tyg till så att vi såg ut som små sumabrottare och så fick vi stirra ned i golvet och skrika som galningar för att föreställa publik. Det var jätteskoj. Enda smolket i bägaren var att vi inte fick betalt till skillnad från de statister som knallade in sent på kvällen, skrek lite och sen gick hem. Assholes! Som om TV4 saknar resurser för att tacka ett par små dansare för att de dansat chipmunksdans en hel dag i knallröda togor.

Men som sagt - Glöm inte att kolla! Ni kanske ser mig en millisekund eller två.

Nu är jag frisk igen. Eller ja, så frisk som jag kan bli. Jag är hel och ren och har dansat hela veckan. Jag har t.o.m lett min egen lektion. Efter lite ångest och ett par bitar stärkande choklad så lärde jag ut lite nybörjarövningar till riktiga nybörjare. De var så duktiga och fick klappa hejvilt till Heat of the Night med Aqua - den gamla godingen. :)

Det var skoj!

På torsdag blir det ingen skola för vare sig mig eller min klass. Vi ska nämligen spela in trailern till Körslaget som ska sändas på TV4 om ett par månader. Vi ska föreställa körerna och dansa bakom ingen mindre än Idol-Erik bl.a Det ni... :) Vi ska lalla omkring i toga och mima lite för att se ut som en riktig kör och så ska vi sedan sändas på tv den 12 december för första gången. Ska bli jätteroligt!

6 december ska vi på julmarknad. Folk i klassen och så släpar vi med oss pojkvänner och sambos för att bära våra skridskor och köpa brända mandlar. Jag släpar med mig Dan fast han helst vill dricka öl. Han hatar julen eller åtminstone saker som rör sig runt omkring julen, t.ex brända mandlar och stickad hemslöjd som säljs på Gröna Lund. Det är ju det som gör julen! Det är inte jul utan gråröda, stickade toppluvor eller tunt stoppade halmbockar med ledsna små pepparkornsögon. Hela julfenomenet är ju uppbyggt på sega pepparkakor med 'God Jul' sirligt spritsat på och de där små lerklumparna i brunt och rött som ska föreställa glada tomtar fast de egentligen ser ut som tjocka, utklädda små grisar.

Var på min mosters 50-årsfest förra helgen. Trots att jag var där som singel så var det roligt. Min kusin och jag fifflade med bordsplaceringen så jag slapp sitta själv på ena hörnet. Sen satt vi och jiddrade mest hela kvällen (jiddra - typiskt stockholmskt). En annan av mina kusiner jobbade lite i baren och vi smusslade till oss gigantiska whiskys och gratis drinkar så kvällen blev ännu roligare. Kom i säng runt kl 4 efter en kväll full med kostymklädda, medelålders män och krossade coctailtomater. Vi var sist kvar och krälade på golvet till schlagermusik i syfte att peta ned snusburkar med näsan. Här nedan är en bild på mig och min lillebror (vi var hottast på hela festen) och min kusins ångestladdade verk gjort av blåmögelost och min bordsplaceringsskylt. Han är en äkta konstnär.

Och snart är det dags för föreställning oxå. 'It's a Sin' kommer framföras på Kulturama 11/12 kl 19.00 och 12/12 kl 12.00 och 19.00 Alla är så välkomna så. Jag har som sagt gjort en koreografi och det kommer bli relativt underhållande. Kostar 80 kr. Man får en gratis kram om man kommer och om man vill så får man en autograf i ryggslutet. Välkomna!

Så här till hösten kände jag för lite förändring så jag passade på att färga håret och numera är jag stolt redhead. Höstig och fin! Fått massa, snälla komplimanger om det oxå. Dan sa bl.a att det var den finaste färgen jag någonsin haft och jag har haft en hel del olika. Den förra favoriten var svart, trodde aldrig att han skulle gilla rött så mycket. Men jag är nöjd.

Samtidigt som jag färgade håret blev jag dock sjuk och det har suttit i ett bra tag. Var hemma nästan hela förra veckan och när jag väl försökte vara duktig och dansa så blev jag bara sämre. Har hostat lungorna ur mig och är skapligt trött på den här idiotförkylningen.

Igår var Dan och jag och kollade på The Producers på China Teatern. Det var jätteroligt. De var jätteduktiga, översättningen var bra efter omständigheterna och det kändes allmänt storslaget med mycket kulisser etc. Kim Sulocki var lite lagom nervig och Claes Malmberg var lika sliskig som man hade tänkt sig. Magnus Härenstam, Christine Meltzer och Ola Forssmed var oxå duktiga men det är svårt att mäta sig med den klockrena castingen i filmversionen. Men det var roligt att se Conny Bäckström som den minst sagt välutrustade koreografen och Daniel Engman som den blonde nazistledaren. :)

Det var en jättemysig kväll iallafall. Pizzahut, godis och musikal - så borde det vara varje fredag.

Jag har börjat titta på Tre Kronor. Såpan i från 90-talet. Det är jätteroligt. De säger 'blatte' och 'knulla' hejvilt. 14-åringar som har sex. Sånt skulle man aldrig få se i svensk tv idag. Iofs gör de ju inte såpor längre. Det är okej om det är riktiga människor utan manus som snuskar sig och fäller rasistiska kommentarer i tv men det skulle aldrig gå för om det var en skriven serie. Då skulle det vara folk av varje färg och nationalitet, gärna dvärgar och siamesiska tvillingar oxå men ingen skulle våga säga något om dem, alla skulle låtsas som ingenting. På 90-talet var det annorlunda. Tre Kronor äger!

Nästa helg är det mosters 50-årsfest! Jag ska festa som en singeltjej bland alla gamla fastrar och kusinmorbröder medan Dan är hemma och pappar sig. Ska bli skoj iallafall!

Skador: Hostanfall, ett pinsamt märke på stortån efter att jag tappade ett hänglås på mig själv och en bränd tumme efter att vår städerska lagt wokpannor i ugnen som jag försökte ta ut. Mer än så har jag ju inte hunnit med när jag bara gått runt och slagit dank hemma...

Förra veckan sa jag att jag skulle bli sjuk resten av lovet av att ha varit i badhuset tillsammans med en massa snoriga ungar och titt på fan. Nog blev jag sjuk alltid. Ont i halsen och feber hemma i Linköping. Försökte kurera mig med shopping och det funkade delvis. Jag köpte fina julgransprydnader som är fina samtidigt som de markerar vad för slags intressen jag har. Köpte en pokerkula till Dan och skor till mig - übersöta!!! På Rusta. Jaja, jag vet men nu var det ett tag sen jag var där och det är inget större fel på Rusta, så det så! Jag fick en stämpel på jobbet att jag enbart handlade där så nu får jag nästan dåligt samvete när jag faktiskt går dit. :)

Handlade tofflor oxå. Och skor. Och ikväll har jag köpt en klänning som jag förmodligen ska ha på min moster 50-årsfest fast det får bli till ett par andra skor än de jag råkade få med mig ifrån Din Sko i söndags.

Är feberfri nu men hostig och eländig. Hatar att vara messjuk. Då har jag hellre feber. Tycker nästan det kan vara lite mysigt ibland. Bli sådär varm och degig i kroppen och bara ligga under två täcken, iklädd mysbyxor och värsta tröjan. Man vet att det i normala fall skulle vara äckligt svettigt men när man har feber så blir det så rätt istället. Man får äta lite glass och dricka kalla saker och titta på tv hela dagarna utan dåligt samvete. Gärna slösova lite i omgångar oxå och ynka lite när någon kommer förbi. Gnälla lite att man är sååå sjuk och de kan inte skälla på en för man ser så liten ut bland de där tjocka täckena.

Imorrn blir det dock tillbaka till skolan. Med ny hårfärg och allt. :)

Jag hittade en rolig sida på nätet igen där man kunde klistra in egna bilder i olika situationer. www.photofunia.com Skitroligt! Jag suger på photoshop etc så det här blev lagom lätt för mig.

Jag är en riktig liten fyllkaja. Klockan är 11:11 och jag dricker rom... Jag har så sjukt ont i halsen. Romen ligger och skvalpar i en megastor kopp med te och hela blandningen smakar fan. Jag är en ofrivillig fyllkaja. Kunde knappt prata när jag klev upp ur sängen och det finns fan inga bra huskurer för ont i halsen. Honungsvatten hjälper ju typ en kvart och man kan ju inte ta till hur många sprittrick som helst. Funderar på att skippa romteet och ta en Jägermeister istället, det är åtminstone gott! Men sen får det vara bra, jag ska ju på musikal ikväll. Avenue Q, here I come! Längtar efter att få se mina favoriter; Dåliga Idé Nallarna igen!

Nästa vecka ska jag oxå vara kulturell, då ska jag se The Producers. Jag har varit riktigt kulturell faktiskt på sista tiden. Förra veckan var jag på Cullbergbaletten.

Jag är ingen riktig dansare. En riktig dansare är en sådan människa som tycker att det är jättespännande och väver in värsta historien i allt det luddiga de håller på med på scenen.

En tjej i grå pyjamas kommer in på scenen. Hon går fram till ett aliminiumbord. På bordet står en trave tallrikar. Hon dansar lite. Hon flyttar på tallrikar. Hon dansar lite till. Hon lutar på bordet. Plötsligt slår hon till tallrikarna så att de flyger i golvet. Surprise... Två par kommer in och dansar med en bordslampa. Alla tar på varandra och på sig själva lite då och då. Tjejen i pyjamas klär på sig hockeyskydd och vill träffa en kille. Killen går iväg. Tjejen blir ledsen. Slut.

Vad är det meningen att jag ska förstå? Jag förstår ingenting. Vad vill dem???

Självklart sitter jag och blir imponerad av hur duktiga de är men jag kan verkligen inte förmå mig till att sitta helt lyrisk över det lulliga budskapet. Jag kan fan slå vad om att de inte ens vet själva vad de där tallrikarna symboliserade...

Jag har höstlov just nu. Är i Linköping och uppenbarligen så är jag förkyld som fan... Innan jag kom hit så ägnade jag dagarna åt kreativt arbete. Var i den tomma skolan och koreograferade till julföreställningen. Jag ska dansa till 'Skid Row' ifrån Little Shop of Horrors. Jag tänker mig jazziga uteliggare... :) Kommer bli skitbra!

Jag har även korrat min bok som en liten iller. Blev så inspirerad när jag fick sån snäll feedback att jag dammade av den igen och nu är den i princip helt klar.

Nu under lovet så syns det inte längre hur misshandlad jag är men precis innan var jag som ett blåprickig dalmatiner. Ungeför hundra blåmärken på hela kroppen efter de där förbannade bröstrotationsmojorna... Javisst, ser du, vi har gått vidare i mojohistorien. Istället för att rulla upp på skuldrorna och flytta benen så ska nu benen ligga kvar i backen medan huvudet åker runt på golvet. Det är inte så lätt som det kanske låter... Okej, det är precis lika lätt som det låter, dvs ganska svårt!!! Efter att ha misslyckats ett flertal gånger på klass så gick jag hem för att beklaga mig och självklart gör jag en helt felfri bröstrotationsmojo under Dans övervakning.

Jag har redan hunnit shoppa. Köpte tunika igår, stickad och mysig, plus en sådan där broderad blusaktig sak jag letat efter ett tag nu. Förra veckan köpte jag också fina höstkläder. En rosavitrandig stickad, lång tröja som var jättefin. Jag köper väldigt mycket fina kläder, måste jag säga... ;)

Jag trodde att vi hade tagit ett steg närmare att våga stå upp mot Miss Angry men tji fick jag så nu får jag gå på mosters 50-årsfest själv för att inte väcka vreden hos Hon Som Inte Får Nämnas Vid Namn. Herregud... Hade jag varit en gnatig bitch, jag med som hade gått i taket för minsta lilla så hade jag skällt jättemycket för att vi inte ens frågar men nu när jag har oturen att va flickvännen som surar i tysthet så är det jag som får dra det kortaste strået för det inte är inte lika jobbigt när jag blir arg. Jag kommer för alltid att vara dömd till ensamhet på släktmiddagar etc eftersom ingen vågar ställa sig upp och fråga The Dragon ifall hon kan hjälpa till lite, så som man kanske hade tänkt sig att det gick till i kraschade förhållanden, innehållande barn. Men icke, det går tydligen till så att om den ene ber om lite hjälp så är den personen ond och hatar det gemensamma barnet. För att bota den här ondheten är bästa sättet att skrika och bråka jättemycket tills den här onda personen inte orkar lyssna mer och aldrig någonsin frågar något liknande igen. Detta dömer dessutom den onda människans nuvarande sambo (som också är superond) till ett liv i ensam misär då det kommer till barnfria tillställningar som äger rum en gång vart tionde år ungefär... Så ser mitt liv ut! Jag hatar idiot-ex!!!

Ang titeln på det här inlägget så ville Dan att jag skulle återge ett av våra mycket givande samtal. Det är ungefär så här våra konversationer bruka låta en vanlig dag.

Jessica: Dan...

Dan: Ja?

Jessica: Hur mycket sex har kaniner? Och hur länge?

Dan: Eh...

*2 sekunder senare*

Jessica: *dricker Red Bull och sörplar* Hörde du? Jag lät som en delfin!

Dan: Ja, älskling, jag hörde. Du är så duktig.

Skador: Jag har ont i halsen!!!!! BUÄH!!!!!

När jag kom hem i fredags möttes jag av en kommité bestående av Dan och... ja, ingen mer. Han hade utsett mig till 'Världens Bästa Flickvän' och jag fick en ros och en familjesushi som pris. Sånt gör mig glad. Min annars ganska trista dag lystes upp och när jag satt där och mumsade på sushi i soffan till 'Flyga Drake'-filmen så tänkte jag på hur glad jag är att jag har honom. Han är en stor sol i mitt liv. Idag när han höjde rösten åt Ni Vet Vem så insåg jag att jag nästan aldrig hört honom låta på det sättet. Han är alltid så lugn och han har aldrig skrikit på mig. Jag blev lite rädd för honom men samtidigt stolt. Det var bra att han skrek men jag vill aldrig att det ska vara åt mig. Bara åt andra som förtjänar det. Jag skulle bli superrädd om han skrek på mig för då skulle jag ha gjort något riktigt, riktigt dumt. Det skulle bli som när man var liten och föräldrarna inte skrek på en utan lät så där besvikna istället. Usch för det! Det var ju jättehemskt. Man kände sig så liten och usel att det gjorde ont i hjärtat och man trodde att de aldrig skulle älska en igen för att man var så dålig. :)

Apropå den i övrigt ganska kassa dagen så var det den 12:e dagen på rad i skolan så man var lagom slut. Folk stöp på huvudet under modern-lektionen efter att vår lärare försökt få oss att testa Dirty Dancing-light-lyft på varandra.

"Kom igen! Det är inte farligt om ni bara låter bli att göra så här... (dvs hoppa upp på axeln på lyftaren och i rena förskräckelsen vika ihop sig)"

Vad är det första man gör när någon försöker lyfta en och man inte är säker på att de kan hålla en? Det första jag gör är att krypa ihop instinktivt och klamra mig fast för allt vad jag är värd vid den personen, det är INTE att sträcka armarna i luften och benen åt andra hållet så att det enda som rör vid lyftarpersonen är mitt bäcken. Jag kan inte klamra mig fast med mitt bäcken ju! Det är ju bara ben och lite skinn!

I vilket fall som helst så vägrade jag att bli lyft och tacka Fan för det. Inom loppet av två minuter var det ju två pers som tjongat skallen i golvet och brutit ryggraden. Lite tråkig stämning efter det...

Okej, de bröt inget och alla överlevde men lite gråt och tandagnisslan blev det iallafall och jag var väldigt nöjd med att inte ha kastat mig upp på Emelies axel, dinglandes mellan himmel och jord medan jag hade förlitat mig på hennes förmåga att lyfta mina bastanta kilon och mitt icke-klammerbara bäcken... Jag trivs på golvet.

Det här var bara grädden på moset dessutom. Innan dess hade vi blivit tvingade att ligga i en hög på golvet, omringade av klasskamrater och med förbundna ögon i bästa terroristläger-stil medans vi uppmanas att rulla på varandra och strunta i ifall det gör lite ont...

Jag måste faktiskt medge att jag är lite rädd för mina moderna lektioner numera...

Imorrn ska vi ut och shoppa på stan som en riktigt kärnfamilj. Pappa ska till elektronikbutiken, lilla mamma vill titta på kläder och söta, välkammade barnet vill gå till leksaksaffären. Plus att  mamma (dvs jag) promt vill ha godis oxå.

Snart höstlov! Ska bli fett nice. Jag är trött, har ont och riktigt känner hur mina muskler förtvinar för varje dag som går eftersom de inte hinner återhämta sig. Nu är Mocka Capoeira-proteinet slut oxå, det som smakade så där gott som Arlas små kaffedrinkar så nu måste jag antingen gå tillbaka till übersöta vaniljen eller prova Vilda Jorgubbe-smaken som är veckans nya. Jag gillar inte jordgubbesmak. Inte banan heller. Fast hellre jordgubbe än typ broccolismak. Det skulle vara riktigt äckligt...

Av någon anledning så har jag fått väldigt mycket mer besökare på min blogg den här månaden än tidigare... De strömmar in i ett jämnt flöde men jag vet inte varför eller vart de kommer ifrån. Roligt iallafall. Det är mycket välkommet att kommentera. Jag gillar kommentarer. Får mig att känna mig älskad... :) 

Oh förresten! Grattis till Linda som tagit körkort! Way to go! Nu kan hon hälsa på mig hela tiden! Gör hon inte det nu så vet jag att hon inte älskar mig längre... :)

Skador: Blåmärken stora som fotbollar på knäna och en skitstel nacke som jag inte vet vart den kommer ifrån.

Mitt tidigare uttalande om min höga ålder och nära förestående pension dementeras härmed. Jag har fått höra från pålitliga källor att jag fortfarande är någorlunda ung och fräsch och att jag visst kan dansa. I helgen var jag t.o.m för liten för att dansa på riktigt. Jag var nämligen 4 år. Precis som föregående år hade vi en helg med barndansmetodik och det var otroligt befriande att bara få fåna sig igen istället för att fokusera 1000% på teknik och att försöka utvecklas. Jag vill vara 4 igen och dansa för Madde. :) Där kan man snacka om rätt människa på rätt plats.

Caroline och jag hade gjort en exemplarisk känsloimprovisation och en väldigt fin dans till "Hej sa Petronella". Det sjuka var att när jag stod där med alla klasskompisar omkring mig och försökte låtsas att de var 7 år och skulle börja dansa den här übersimpla dansen så gick det pltösligt upp för mig att jag gillade den. Det var roligt att stå där och vinka och plaska med fötterna i en liten ring medan man mimade överdrivet till oförglömliga rader så som "segla allihopa bort i en galosch". Och är det nån som vet vad en galosch är? Det är ett gammalt ord för gummistövel... Tänk på det alla barn.

Undra om det är nån som använder ordet "galosch" längre... "Seså, Pelle, ta på dig galsocherna nu innan du går ut. Det regnar så väldigt" eller "Stina har vuxit så på sista tiden, dags att köpa nya galoscher". Jag tror att galosch är ett ord som är på väg att försvinna men jag ska banne mig föra det vidare till mina barn som ett kulturarv.

I vilket fall som helst så var det superroligt och av nån skum anledning så började jag instinktivt tänka som en 4-åring så fort det gällde. Man skulle springa fortast för att vinna, man var lite blyg inför nya människor, ville inte hålla nån annan än bästa kompisen i handen etc. Helt stört men samtidigt så skönt. :) En toppenhelg helt enkelt.

Fast idag fuskade jag lite. Sov istället för att gå på floorbarre imorse och sen fick jag veta att vi inte hade nån jazz så jag skippade hela dagen för jag åker inte in för en lektion mellan 16-17.30 som jag inte är särskilt förtjust i. Latdag helt enkelt.

31 oktober blir det Avenue Q i Linköping och 7/11 blir det The Producers här i Stockholm. Mina två roligaste musikaler tror jag. Längtar! Är lite sugen på My Fair Lady också med Helen Sjöholm och Tommy Körberg.

Tack varje min ärkefiende (åtminstone inofficiellt) så får jag dock gå utan Dan på Avenue Q eftersom vi inte får väcka drakens vrede. "Argh, nej, fråga inte Draken, hon blir så arg! Bäst vi är tysta och anpassar oss så mycket vi kan så hon inte skäller på oss." Som om jag vore rädd för henne. Hennes bjäbbiga skällande skulle inte röra mig i ryggen. Jag är trött på att hon kräver och klagar hela tiden när hon inte själv lever som hon lär. Dags att sätta ned foten snart och sluta toffla omkring henne, hon lär ju inte bli bättre för att vi lägger oss platt på rygg så fort hon bara tittar åt vårt håll... Nu har jag retat upp mig igen. Det händer jämt då jag pratar om henne... Suck!

Bio igår med Dan. Var och såg Arn - Riket vid Vägens Slut. Hela filmen var som ett stort obeslutsamt legobygge. En scen här och på den passar den här scenen. Vi slänger in lite konflikter men de måste lösa sig på 10 sek så vi kan ha en annan scen efter det. En tjej som står och blickar ut på mot havet, ibland lite ledsen, ibland lite intetsägande. Mycket bilder på skvalpande vågor så man ska förstå att det åks mycket båt och mycket jord i ansiktet för att visa att filmen utspelar sig för länge sedan då man inte kunde duscha. Ettan var fett mycket bättre.

Var hemma förra helgen och shoppade loss (igen, jag vet, jag kan inte hindra mig själv). Köpte skor. Superfina, lårhöga stövlar och ett par uggh som Lindade hatade. Plus kläder. Hittade dessa fina plus en långärmad lila tröja. Anita och co var på besök och vi åt god middag hos morbror Stefan. Var en jättemysig helg.

Hitta en rolig sida där man kan klistra in sitt ansikte i gamla yearbook-foton. Så här hade jag sett ut 1950-2000. Hot som fan... :)

http://www.yearbookyourself.com