Sista ordet är skrivet. Jag är finished med min andra bok. På riktigt. Efter säkert två år är den äntligen färdig. Och den slutade någorlunda lyckligt också, som tur var.

Apropå min bok har jag, medan jag varit i Sthlm, roat mig med att förfärdiga karaktärerna så som de ser ut i mitt huvud (så likt som det kunde bli iallafall) i ett online-spel som heter 'City of Heroes' som Dan lurade in mig på. Hur de ser ut finns att beskåda här nedanför.

Kan inte fatta att jag är klar. My tiny babies har lämnat mig. Hela äventyret är slut. Jag saknar dem redan... :( Men nu kommer iofs jobbet med att rätta den och sedan försöka få iväg den till ett förlag. *håller tummarna för miljonkontrakt ala J.K Rowling*

Var på begravning för en vecka sedan. Fick sitta bredvid min darling och tillhandahålla näsdukar och kramar. Grät smakfullt för egen del (Lisa frågade hur mycket jag grät och vi kom fram till att det var en alldeles smakfull mängd för min status) och hela begravningen var väldigt fin och personlig.

Känns så andaktsfullt att vara på begravning, tycker jag. Får en lite helig stämning i hela kroppen och man känner på något sätt hur liten man är i den stora, stora världen. Det var en väldigt fin tillställning helt enkelt. Dessutom hade jag fina lösnaglar på mig.

Stannade hela helgen efteråt och Dan och jag myste konstant dygnet runt. Vi badade skumbad, sjöng, gick på promenader, lagade mat, hyrde film, spelade dataspel och åt sushi igen. Behövde mys, har haft mysabstinens hela sommaren.

Idag fyller min lillebror år. Han har fått Guitar Hero och till mitt eget förtret så tyckte jag att det var riktigt roligt... Jag hade ju bojkottat det i förväg och så var det så pass skoj iallafall sen... Damn... Jag måste hålla det hemligt precis som den gången jag tittade på Kill Bill med Linda och tyckte att den var bra trots att jag svurit på att den skulle va skitkass...

På måndag börjar skolan igen. Är nervös men jag vet inte riktigt varför. Är nog rädd för att ändra på mitt invanda sommarmönster igen och gå tillbaka till samboliv och massa hushållssysslor. Jaja, det löser sig på nåt sätt. Åker hem på söndag men har blivit lovad att få komma tillbaka över jul och jobba med skorna igen så jag slipper bli luspank.

Förra veckan reste jag till Söderköping med pappa, Jimmy, Carina med barn och ena barnets kompis för att frossa i glass. Fighting of getings grät vi i beslutsångest då den inplastade menyn vandrade runt bordet men efter mycket suck och stön hade vi slutligen bestämt oss. Jag körde på en Lido (tror jag den hette, någon hörde 'dildo' men så var det då rakt inte, det är jag iallafall säker på). Lion, choklad och wienernogatglass med mumsmums och varm fudgesås. Fett med namnam. Jimmy åt nåt med donuts i och nån annan hade brownies i sin glass. Den hade jag tagit om jag inte hade varit sugen på just wienernougat. Efteråt rantade vi iväg och hittade en liten affär full med billiga smycken och helt plötsligt blev min plånbok jättetung så jag behövde slänga ut lite pengar för att orka bära den. Köpte halsband, örhängen och en liten kuvertväska jag ska ha när jag går på Nobelmiddagen nån gång i framtiden...

Åkte motorcykel hem utan att bränna mig den här gången.

I måndags påbörjade vad jag intet ont anande skulle få tänka på som min sista chans till spontan romantik. Sure att det var planerat men det var spontant planerat, inte veckor inbokat i förväg.

Dan bjöd in mig till Stockholm och vi spenderade måndagsförmiddagen med att äta sushi på en rutig picnicfilt och hångla sådär nykärt som de gör i romantiska filmer. Efteråt gick vi bio och såg The Dark Knight. Skitbra film. Heath Ledger var asbra som Jokern och Christian Bale var lika bra den här gången som Batman.

Dan och jag hade en diskussion om filmerna kvällen innan och då fick jag höra fan det roligaste jag hört på länge. Det är pga av såna saker jag är tillsammans med Dan. Vi pratade om varför Batman valde just att klä ut sig till fladdermus.

Jag: "Men du, hur föds fladdermöss egentligen?"

Dan: "???"

Jag: "Ja, föds de levande eller föds de i ägg?"

Dan: "Inte vet jag... De föds väl på ICA."

Äkta humor. Askul. Ni skulle ha vart där, ni fattar nog inte storheten i det annars. :)

Efter det gick vi hem (dyngsura eftersom det spöregnade helt plötsligt) och badade bubbligt bad medan vi kollade på Sex and the City-filmen. Sedan lagade Dan mat till mig och jag bevisade mina nyvunna färdigheter i att dricka vin utan att spotta och fräsa. Sen gick vi vidare till de spännande tub-vodkorna som gick åt i ett nafs. Var som godis. Namnam. De var inte gele som alla verkade tro utan flytande och behändigt. Även min födelsedagslikör som jag lagrat i två år eller nåt från Spanien gick åt. Sen var vi lagom glada i hatten och började prata om allvarliga saker. Funkade bättre än väntat, jag var riktigt sansad och vältalig (förmodligen tack vare 40% gul likör men vad fan) men jag får alltid en släng av depp-sjuka när jag har varit sådär djup och känslosam.

Jag orkar inte förklara men kontentan av det hela är att vi ska bli en söt liten kärnfamilj 98% av tiden vilket innebär no more sushipicnics med grovhångel och högläsning, no more gul likör på en tisdag och stanna uppe till 3 på natten för att kolla klart på Sex and the City. Tur att jag var så jävla romantisk den här gången så jag kan spara det i hjärtat och ta fram och känna lite på det ibland.

Jobbar 7 dagar i sträck nu (och då snackar vi heldagar, 10-20), sen blir det en tripp till Sthlm igen men för något mycket mörkare än sushi och loviedovie stuff, nämligen begravning.

Fick reda på att min ärkefiende i princip ska sitta bredvid mig. Som om stämningen inte kunde bli mer tryckt... Men, men. Jag kommer att ha annat att tänka på den dagen än hur många idiotiska saker hon kan kläcka ur sig och ursäkta sig med att hon varit på smällen en gång i tiden.

It sucks to be me... som Princeton skulle ha sagt innan Dåliga Idénallarna kommer med ett rep som han kan hänga sig i.