Torsdag - Framme i London. Solnedgång, ljumma vindar, stor klocka som plingar i fjärran och en tågresa som skumpar sig fram genom ett lummigt landskap där ett Ikea dyker upp då och då. Vi inser strax att ifall vi försöker vara stora och duktiga och själva söka reda på vårt hotell (som ska ligga inom en radie av typ 5 meter) så kommer vi sluta som lemlästade, oidentifierbara råttbufféer i någon sunkig gammal gränd så vi softar och tar en taxi. Londontaximuppen kör på fel sida av gatan (liksom alla andra i det där lustiga landet) men vi kommer safe till hotellet och lallar sedan iväg för att äta lite spännande, engelsk mat. Det fick bli Shish-restaurang i närheten där vi firade vår framkomst med granatäppledrink och halloumispett. Somnade sött och samlade kraft för de verkliga äventyren.

Fredag - Ut på stan efter en nyttig (och rätt tråkig) kontinental frukost på hotellet (vart tog äggröran och den flottiga baconen vägen? Som om hela världen har kommit överens om att Cocopops är den officiella världsfrukosten). Åkte in till Leicester Square för att införskaffa så många musikalbiljetter som möjligt. Dock blev det lite bökigt eftersom engelsmän inte vill sjunga och dansa på söndagar så det vi fick fatt på var lördagsbiljetter till Wicked och måndagsbiljetter till Hairspray. Drev omkring i ett hundratal souvenirbutiker och åt en hälsosam lunch på KFC bestående av friterade småkycklingar. (Phillippe hade sedan mardrömmar den natten). Hittade världens bästa butik! Nämligen Dress Cirkle. Helt inriktad på show och musikal. Och det första jag ser när jag kliver in är Rent - Filmed Live on Stage, ny rykande Rent-variant (för 22£... hrm...) Woohoo!!! Så jag gick därifrån med den och med Oliver som jag har hört ska vara väldigt bra oxå.

Spenderade kvällen på Zoo Bar där vi plöjde oss igenom hela drinklistan och blev trakasserade av toalettnegrer... Jag kan ta min egen servett, tack. Jag betalar inte 15 spänn för att någon ska ge den till mig så fort jag tvättat händerna hela kvällen...

Lördag - Gick på dagsföreställningen av Wicked och blev glatt överraskad. Superbra musikal! Grät t.o.m lite slutet för allt var så tragiskt ett tag. Efter det åkte vi till British Museum (jag hade lovat Dan det som födelsedagspresent) men det var lite halvstängt så vi åkte vidare till Hyde Park och den stora ekorrekollonin istället. Grå ekorrar skuttade runt våra fötter medan vi tog en romantisk promenad och försökte övertyga Phillippe om att de inte var lika påflugna som Benjamin.

Söndag - Zoo på förmiddagen. Supersöta uttrar charmade sig rakt in i våra hjärtan genom att ligga på rygg och leka med små stenar och plira med sina små ögon. Vi åt en klassiskt fish'n'chips-lunch tills fisken stod oss upp i halsen och det rann flott om hela händerna. Ändå ångrade jag mig inte en sekund. Vi tittar på massvis med apor och snuskiga små reptiler tills vi beslutade oss för eftermiddagsaktiviteten som blev Madame Tussaud's. Flirtade med Johnny Depp tills ögonen gick i kors, dinerade med George Clooney och konspirerade med Hitler.

Måndag - Började dagen med klassisk english breakfast (Finally!). Korv, toast, ägg, tomater och bacon - Namnam! That's my kind of frukost! Vandrade vidare till London Dungeons där vi fick uppleva alla möjliga hemska saker som någonsin drabbat staden. Det var Jack the Ripper, Sweeney Todd, bränder, pest, tortyr och i slutet så blev vi t.o.m hängda! Fritt fall med en snara framför ansiktet... Kittlade lite i magen då sätet försvann under en för ett ögonblick. Massa roliga effekter, strob (Maggie hade gillat det) och klassiskt skrämseltaktik hela vägen men det gick hem. Min favvoaktivitet på hela resan, tror jag nästan. Efter det blev det British Museum på riktigt och Dan fick sina gamla stenbitar. Jag gick tyst och stilla bakom medan jag försökte att inte somna. Vad gör man inte för sin underbare men ack så historiefixerade pojkvän? :) En snabb kik in på Dress Cirkle igen (kom ut med Singin' in the Rain, Trollkarlen från Oz och Jerry Springer - The Opera... Ooops...) Middag på italiensk restaurang efter det och så avslutade vi kvällen med en Hairspray-föreställning. Jättebra men min variant på Nicest Kids in Town var fan snäppet vassare. :)

Tisdag - Åk engelsk frukost ute på stan innan vi åkte till flygplatsen och spenderade i princip hela dagen med att vänta och vänta och vänta lite till. Shoppade lite hårprydnader och åt italienskt igen. Kom hem (ännu inte smittade av svinpesten) och återgick till vardagen. Jag vill vara ute i stora världen mer ju!!!

Jag kan inte undanhålla sanningen längre. Vi sög apa! Hela föreställningen! Vi var så kassa att vi var tvugna att gå bakom scenen och kräkas i vämjelse över vår egen svaga insats. Vi hade inte tränat något, vi var helt enkelt för lata för att repa på koreografierna och vi gick ut på scenen med mottot att 'Går det så går det'. Det gick dessvärre inte utan hela publiken, varenda jävla kotte, märkte hur lite arbete vi hade lagt ned på detta och de genomskådade oss så fort vi tog vår första triplet.

Nicest kids in town - Vi var så otrevliga att folk vände sig bort i sina stolar. Ingen energi och inga känslor. Vi hade tänkt se glada ut men vi sket i det för vi orkade inte. Otrevligare ungdomar fanns inte att hitta i hela världen den där helgen.

Pussycat - Fy fan! Lika sexiga som 2 månaders gamla roadkills. Vi stapplade omkring i skor vi inte ens visste om de var våra, så lite hade vi repat detta nummer. Vi knäppte i otakt, visade så lite känslor som möjligt och gick in för att inte ha någon energi alls. Vi satt på stolarna halva låten för vi var för slöa för att orka stå längre.

Baletten - Påbylsade som pingviner med lunginflammation. Ingen balans, ingen takt och ingen känsla för fem öre. Håkan hade lika gärna kunnat spela kula, det hade inte gjort oss någon skillnad för vi struntade i hur det såg ut. Ett piano mer eller mindre spelar fan ingen roll. Energinivån låg på noll och vi var nöjda med det. Orka liksom...

They took my job - "Ned med kroppen, låg tyngdpunkt, skarpa attacker!" Herregud, Maggie, det är ju inte så att vi jobbar på Operan. Chill! Vi orkade inte ens borsta håret i det här numret. Svettiga  kavajer och lite lama försök att ta oss igenom eländet var det vi presterade. Noll energi, noll känslor.

World's greatest - Ha! Snarare the World's laziest. Jeans och vit t-shirt... Uppklätt värre... Vi lade oss på golvet mitt i låten för fatta hur jobbigt det är att stå där hela tiden. Bättre att slappa lite medans man kan. Känslor orkade vi inte heller ta fram så vi gjorde pliktskyldigt detta nummer och önskade helst av allt att vi skulle få gå av scenen så fort som möjligt.

Släng den i papperskorgen - Ah, detta mästerverk. Om vi hade ansträngt oss bara yttepyttelite, vill säga. Men icke. Varför ska vi anstränga oss? Jag vill ha allt serverat på ett silverfat och det är jag säker på att mina fellow klasskamrater oxå vill. Inte orkar vi jobba, inte. Vi sög snigelhjärnbark och skämde ut både oss själva och hela Kulturama. Nej, förresten, hela Stockholm... Äh, fan, jag kan t.o.m påstå att vi skämde ut hela världen, så illa såg det ut.

Ego - Vi dansade fult och utan känsla. Vårt hår var inte slickat nog för det var för jobbigt att fixa och vi flackade ständigt med blicken medan vi tänkte på allt annat än oss själva. Dessutom stal vi från publiken, som de lata, små korpar vi är.

I en annan del av Kulturama - Som om dansare skulle kunna vara roliga? De stackare som var dumma nog att stanna så långt som till det här numret önskade väl att de haft pistol eller åtminstone en rostig hammare att klappa sig själva i huvudet med. Vi var så pinsamma och tråkiga att vi själva höll på att somna på scenen. Lila peruker är känsliga saker, sådant skojar man inte om.

Money - Helt utan både takt, känsla och enegi. Den sugigaste finalnumret i Kulturamas historia, kanske t.o.m i hela dansvärlden. Hade vi inte varit så lata hade vi lagt oss vid rökmaskinen och begått kollektivt självmord över hur dåliga vi var men vi hade inte ens vett att skämmas. För jobbigt...

Nu har jag kanske överdrivit en smula men detta är ungefär det vi fick höra i måndags av en av våra lärare. Vi var lata, kassa, bortskämda ungar som inte ansträngde oss tillräckligt för att lära oss en dans vi inte behärskar stilmässigt (de flesta av oss), vars intro vi fick lära oss sista lektionen innan repveckan, vars placeringar var i stil med burhönsytor och vars peptalk under ljusrepet löd "Det är katastrof. Gör ni det här på föreställningen är det jag som får skämmas." Mmm, tackar ödmjukast för den hjälpsamma kommentaren. Inte konstigt att alla såg ut som arga bin i den dansen sista föreställningen då Mr Ni-är-Katastrof själv satt i publiken med sin eminenta jury. Hela första akten var i hans tycka helt utan energi eller känsla och andra akten var inte värd att se för vi hade gjort honom så arg genom att dansa hans koreografi uruselt så han knallade helt sonika därifrån.

Man blir så där mysigt varm inuti när man hör sådant...

Jag får semesterpengar den här månaden! Jippi! Jag är rik. Bra då det vankas LONDON IMORGON!!! Woohaa!!! Fish and chips till alla. Om jag orkar, jag är ganska lat... Och bara om den kommer på silverfat!

Det här inlägget skulle jag väldigt gärna vilja ha reflektioner på... :) Något i stil med "Katastrof!" kanske!?

Hell yeah!!! Det här gick ju finfint! Fast nu är det slut. Buäh!!! Det var ju så roligt!!! Stressigt och svettigt - jovars, men fruktansvärt roligt. Bästa hittills!

Föreställningarna blev bara bättre och bättre för varje gång vi körde (åtminstone min insats) och vi ägde allt på lördagkvällen.

Nicest kids in town - Det fanns fan inga trevligare ungdomar än vi i hela Stockholm under de där timmarna. Intravenöst druvsocker rakt in i armen, håret i en tofs som för tankarna till palmer och IQ som kokosnötter smilade vi oss fram tills mungiporna möttes i nacken. Söta som sockervadd gjorde vi ett formidabelt öppningsnummer och gav publiken vad de tålde redan från början.

Pussycat - Mjau! Heta som röd chili ingnott i ögat. Nätstrumpbyxorna satt som gjutna och stövlarna klapprade eggande mot golvet. Männen visste inte vart de skulle titta och kvinnorna höll för deras ögon i rena förskräckelsen. Kulturamas hetaste flicksnärtor.

Baletten - Vackra som få och med åttio lager på fötterna dansade vi tills publiken fick tårar i ögonen. Klassiskt svart och sedan dessa tunna sjalar svajandes på höfterna - en given succé. Svanarna i den där jävla sjön har fått hård konkurans.

They took my job - Vi sviker inte vår Maggie. Knäna släpade ta mig fan i golvet för att tillfredsställa hennes önskan om låg tyngdpunkt och vi satte det. Kors och tvärs genom rök och strob for vi som ilskna uttrar. Håret på ända och kavajerna så där sexigt fuktiga av gammal svett. Glimmande linnen och fulla av den där joy'n som de hävdade hade tagits ifrån oss i låten.

World's greatest - Somriga som smultron i vita linnen och käcka jeans gjorde vi Kjersti stolt (hoppas jag iallafall). Vi var mountains och lions in the djungle och eagles flying high och gud vet allt men mest av allt var vi the world's greatest just då.

Släng den i papperskorgen - Ah, detta mästerverk. Vårt paradnummer, utan tvekan. Snusmärken på byxorna som var alldeles för stora och en yta stor som ett A4-papper att röra sig på dansade vi skiten ur hela lokalen. Inte ett öga var torrt och det var nästan svårt att urskilja applåderna ur alla framvrålade 'Dacapo'n som regnade över oss innan pausen.

Ego - Ingenting existerade utom vårt JAG. Publiken vred sig desperat under våra piercande blickar och den fläskrosa sackosäcken ven över golvet. Fransk skönsång och halvnakna rumpor är aldrig fel. Klasspappa Brask behövde inte skämmas.

I en annan del av Kulturama - Jojo, nog roade vi allt litegrann åtminstone. Dansarfördomar är alltid roligt att dela med sig av. Jag är stolt över min crew, de gjorde alla ett strålande jobb och publiken verkade gilla oss oxå. Dansare kan oxå agera!

Money - Ceriserosa overall (samhället tvingade mig) och utan betalt ställde vi oss i finalen och klappade tills händerna blödde. Samhällssatir då den är som vassast. Vi avslutade föreställningen i triumf!

För att inte tala om alla dessa fantastiska pausnummer. Jag hade en kille som kom fram till mig efter sista föreställningen, tog mig i hand och tackade mig för att jag var så bitter genom hela showen.

"Vem är du? Jag har aldrig sett dig förut i hela mitt liv", sa jag då och bad honom ilsket att gå därifrån. Nejvars, men det hade onekligen varit roligt. Det är väldigt kul iallafall att främmande folk säger såna trevliga saker. Då blir man glad. Jag blev även överhopad med blommor och choklad. Tusen varma kramar till mamma, pappa, Linda, Lisa, Helena, Kim, Cia, Linnea, Felicia, Britt, Dan, Sissela, Mattias, Anita, Henrik och Elin för att de kom och kollade. Det gjorde massiv skillnad i framträdandena! (Jag fick t.o.m ett blogginlägg dedikerat till mig :) http://helenaaaas.blogspot.com/2009/04/en-stjana.html )

Ett kort konstaterande är alltså att vi var helt oslagbara och på topp. (Kan komma en rapport senare i veckan om The Incident men idag ska det var ett positivt inlägg som inte nämner hur usla vi egentligen är eller vår silverfatsfetish.)

Check out my new shoes - Perfect for romantic walks in London om ungefär ETT PAR DAGAR!!!

Detta är vad ni kan komma att få se på fredag eller lördag! Absolut Missa-Inte-varning på det här alltså!!! Kom och kolla för sjuttsingen!

En äkta sjöponnyhälsning till er så här lagom till våren! Det är sol ute (ganska ofta iallafall) och det är sjöponnysäsong! Ni vet de där som har knollrig svans, badring och rosett i håret.

Mitt påsklov tog slut. Faktiskt nästan innan det hann börja. Det jag hann med var att börja slappna av så pass att jag kände mig sömnig konstant och nu ska jag försöka sluta vara det igen lite fort. Går sådär...

Jaha, snart smäller det. Det känns faktiskt lite fel... Föreställning bara sådär hux flux... Jaja, det går väl det med. Innan man vet ordet av så har man dansat igenom de där 4 föreställningar och en ny livsera ska ta sin början... *vemodig suck*

Jag hade iallafall ett relativt bra påsklov. Jag var på Cosmonova med Emelie, Carro och Alex. Vi satt inklämda bland en massa skrajsna små skolbarn och lärde oss om sjömonster med ett par 3D-glasögon käckt fastklämda på näsan. Efter det hittade vi en homosexuell zebra som vi tog kort tillsammans med.

Efter det åkte jag till Linköping med Dan. Åt godis tills magen stod i fyra hörn och grattade min kusin som nyss fyllde 21 med en mängd olika fingerdockor. Hela djurriket. Alla blev glada och fann snart sin favorit. Jag gillade bläckfisken. Vi hann även med en kombinerad Burger-King/Bosses glassbar-date med Lisa innan vi återvände till stora staden.

Jag är ensam igen. Dan är i en ännu större stad för tillfället, nämligen läskiga New York. Jag har ägnat kvällen åt att titta på fransk film om cross-dressing och försökt bestämma mig för ifall jag ska öppna min chipspåse eller inte.

Nu är det nog dock dags att sova. Ljusrep imorgon och med tanke på den energinivå vi haft idag så kan det nog behövas en god natts sömn.

Oh, förresten. Igår begick vi ett av våra största misstag i vårt gemensamma liv, Dan och jag. Vi korsade en linje som borde förblivit okorsad, vi snuddade vi ett tabubelagt område vi medvetet undvikit under lång tid och sögs genast in i malströmmen, så som vi visste att vi skulle göra...

Vi började titta om på Lost... 5 avsnitt på en kväll... Det var som en drog. Men nu finns det ingen återvändo. Vi måste fortsätta leta efter alla dessa ledtrådar vi vet med oss att vi måste ha missat. Vi ska lösa gåtan om det är så är det sista vi gör... Om ni hör ifrån mig igen så vet ni var jag befinner mig. I tv-soffan med fyrkantiga ögon, rabblandes 4-8-15-16-23-42 om och om igen.

Förresten, allvarligt! Vad är detta för skyltdockor jag fann inne i stan? Nog för att det är tights de ska visa men nån måtta får det väl ändå vara. Jag blev rent förnärmad då jag såg dem och jag tål en hel del.

1. Sätt din musikspelare på random/blanda. 
2. Tryck framåt för varje fråga. 
3. Använd låttitel som svar även om det blir helt obegripligt.

Så här blev min idag. :) Berätta era bästa sen!!!

Will it be ok? Popular

How are you feeling today? Born to hand jive
How do your friends see you? Special
Will you get married? Stannar här
What is your best friend's theme song? Potifar
What is the story of your life? Santa Evita
What was high school like? Dancing is not a crime
How can you get ahead in life? Voice mail #1
What is the best thing about your friends? What a piece of work is man
What is tonight going to be like? Världens sämsta pojkvän
What is in store for the remainder of this weekend? Don’t tell me
What song describes you? Putting a Jihad on you
To describe your grandparents? Eva’s final broadcast
How is your life going? There’s nothing like a show on Broadway
What song will they play at your funeral? Bröderna kommer till Egypten/Buga, buga
How does the world see you? Without you
Will you have a happy life? Be my baby
What do your friends really think of you? Halvtimme I himmelen
Do people secretly lust after you? Lullaby
How can I make myself happy? Poor, poor Joseph
What should you do with your life? You’ll see
Will you ever have children? Din dröm ger dig allt

Äntligen påsklov. Officiellt sett så startade påsklovet redan i lördags men då var jag och Emelie och kulturdagade oss i nån skum Sickla-skola. Vi körde järnet för fyra pers i publiken som förbarmade sig över oss och vi fucking ägde Hairspray! Vi var så korkade och glada att mungiporna fan möttes i nacken på oss då vi showade loss. Jaja, det var kul iallafall. En försmak på vad som kommer om en och en halv vecka då Un:titled har premiär. Uppslutningen verkar bli diger, tycker jag. Dan med sin mamma och Sissela. Kanske Kim med familj. Mamma, pappa. Anita med eventuella följeslagare. Kanske kusin Mattias (som var superdupersnuttig och fixade min Moulin Rouge-mix så den nu slutar med ett redigt schlager-kadosch), gamla klasskompisar, förmodligen Helena för första gången, Lisa offkårs och så löst folk man känner lagom ytligt.

Vi har repat måndag, tisdag fast det så tydligt sades att 'inte ska vi oroa oss för föreställningarna, vi ska vila upp oss och samla nya krafter'. HA! De visste hela tiden att vi inte skulle kunna släppa det. Vi har tragglat och dansat på pin kiv i två dagar nu plus att vi har duttat silverglitter på 72000 linnen. Det var iofs mest Emelie som duttade. Jag gjorde schablonerna och målade petnoga mitt eget linne. Det blev superfint. Med måne och stjärnor och komet hit och dit. Ett riktigt konstverk. Sen firade Linnéa och jag med sushi och då klockan väl var slagen och man fick åka hem lallade jag ut i Fredhäll på en eftermiddagspromenad. Jag mötte en anka och då visste jag att dagen inte kunde bli mycket bättre så jag gick hem igen.

Tisdagsmorgonen ägnade jag åt att komma för tidigt till skolan så då blev det en solig morgonpromenad där med, fast nu i Hammarby Sjöstad. Jag inhandlade en gedigen frukost i form av vitlöksbaguett, Babybel-ostar och en chokladboll. Sedan satt jag lugnt och mumsade mysig frukost vid vattnet tills Caroline kom och hittade mig. Efter det dansade vi igen tills fötterna blödde. Väl hemma övertalade jag de två ökenråttorna jag bor med att gå ut på ännu en promenad för att inhandla glass. Sagt och gjort. Jag, Dan och Sissela myste utomhus med hamburgare och efterrätt. Kameran kom med och tog fina foton. Sissela fick dock väldigt mycket sol i ögonen... :)

Imorrn bär det av till Cosmonova och otäcka sjömonster i 3D. Sedan lunch, shopping och påsklovslugn. På fredag åker sedan jag och Dan till Linköping för att fira påsk och återvänder till stora staden igen på söndagen. Godis, fjädrar och kokta ägg i mängder. Kan det bli bättre?

Jag såg Spårlöst igår. Nog för att programgidén är bra och genomtänkt men detta jävla 'Vet du... din mamma kan ha gått på den här gatan', 'Vet du... din mamma kan ha stått vid den här statyn', 'Vet du... din mamma kan ha tagit i den här bananen.' är ju fruktansvärt enerverande. Och så allt detta snyft, snyft.

Vet du... din mamma kan ha slickat på den där kamelen där borta... Snyft, snyft...

Suck, suck, snarare!