Jag vet att det var ett tag sen men mycket har hänt och dessutom är jag en lat människa så jag är inte den som utnyttjar varje tillfälle som ges heller...

Nu är jag dock tillbaka för att uppdatera alla om mitt spännande liv som dansstuderande i storstadsdjungeln...

Vi - min klass och jag - har haft dansuppvisning och detta skedde alltså den 14-16 mars. Fyra fantastiska föreställningar körde vi och man sprang som en skållad dansmus i korridorerna för att hinna stajla om sig mellan varje nummer. Det var superkul och jag saknar det massor. Jag hade gjort en egen koreografi som jag visade fram till den medryckande låten 'Dancing is not a crime' från Footloose tillsammans med Emelie, Erwin och Sussie. De var superduktiga och jag fick snäll feedback på den så det var kul. Gjorde mig även poppis hos balettläraren genom att spela ilsken tant i Helens Jazzcafé. Jag satt och snörpte på munnen, hällde sprit i kaffet och blev även lite till mig i trasorna (som tanter säger) utav en bild på Idol-Danny.

Maggies (min ena jazzlärare) hade även gjort en supercool koreografi till en Rollings Stones-låt och sparade inte på krutet. Vi körde traschiga kläder med nitar och läder, svart hålögdhet ala Sweeney Todd och upptuperat hår medan vi dansade järnet i rök och epelepsiljus (stroboskop tror jag det heter på riktigt). Mamma, pappa, Carina, Saga, Dan, Solskugga, Kim med familj, Lisa, Emma och Anita & co kom dit för att heja på mig och det var sjukt roligt. Känns fortfarande tomt att det är slut. Jag älskar att uppträda.

Har även varit i Paris och det skedde i början av mars. Jag och två klasskompisar lurade in oss på en gruppresa för streetnördar och spatserade runt i Paris i fyra dagar. Jag och Caroline (som inte är riktiga streetnördar) skippade den tävling som var resans mål på lördagen och körde toksightseeing istället. Vi lämnade vårt skabbiga hotell runt kl 9 på morgonen, köpte tunnelbanebiljetter (SL borde ta efter, runt 30 spänn för en dygnsbiljett och vi åkte typ 10 gånger) och styrde kosan mot Champes Elyssé för att därifrån fotvandra till Triumfbågen. Därifrån åkte vi vidare (och vandrade genom en park som luktade kiss) till Eiffeltornet (eller Parisetornet som det fick heta eftersom ingen av oss mindes att det hette Eiffeltornet). Vi åkte inte upp eftersom köerna räckte typ till Sundbyberg utan vi fortsatte vår resa till ett jättestort köpcentrum där jag köpte en svartvit tunika (senare skulle det visa sig att mina shoppingfynd gick i svartvitt hela resan). Efter det så åkte vi vidare mot Notre Dame. Kyrkan såg ut precis som i Disney-filmen, varenda jävla detalj förutom de hoppande stenfigurerna.Vi hittade en huvudlös dragspelare utanför och blev sedan bitna av shoppinghysteri. Vi vandrade runt i ett tiotal exakt likadana souvenirbutiker och jag köpte en rutig mössa (svartvitt) som var jättefin. Vi missade att gå upp i tornen på kyrkan eftersom vi fastnade bland alla souvenirer så istället gick vi och åt middag. Vi var på hemväg efter det men kom fram till att vi borde se Eiffeltornet en gång till då vi inte är i Paris så ofta och vi ville se det blinka i mörkret. Sagt och gjort, vi återvände till plockepinnbygget men gick av tunnelbanan åt fel håll. Då vi väl kom på det och slutligen fick se toppen på tornet så blinkade det frenetiskt. Trots att vi skyndade oss allt vad vi kunde så slocknade det precis då vi kom fram och vår besvikelse var oändligt. Men skam den som ger sig. Tack vare min facination för kult-tv så hade jag genom Top Model lärt mig att tornet blinkar en viss tid och i vissa intervaller. Jag kom bara inte ihåg när. Självklart visade det sig vara en timme mellan varje omgång så vi satt snällt på en bänk och frös i 45 minuter medan vi blev trakasserade av Eiffeltornsförsäljare i tusentals. De flesta nöjde sig inte med att trycka blinkade platstorn i ansiktet på en och skandera "Very good price - 1 euro!" utan de ville dessutom att vi skulle flytta dit och gifta oss. Vi varken köpte torn eller emigrerade utan vi sjasade tålmodigt bort dem och fick till slut se vårt blinkande Eiffeltorn på riktigt. Det var väldigt vackert så det var kanske värt hela besväret. Vi kom hem runt kl 22 på kvällen och var lagom möra.

Dagen därpå lallade vi omkring på en skum marknad som sålde allt möjligt (med en förkärlek för streetwear) och jag köpte två par sandaler, ett par svarta och ett par vita. De kostade 3 euro per par så jag tyckte jag kunde kosta på mig det. :) Även där tyckte de att vi borde lämna hus och hem för att ingå äktenskap med gatuförsäljare. Tempting...

Jag har fått jobb. Eller rättare sagt, jag har fått tillbaka mitt jobb. Över sommaren. Jag kommer befinna mig i Linköping mellan mitten av maj till augusti typ och ta tillbaka min rättmätiga plats. Sweet säger jag. Få tjäna lite mer än ett sketet studiebidrag igen. Ska försöka vara duktig och spara.

Under påsklovet kom mina andra kreativa sidor fram då jag slapp tänka på padeboréer och padecha'er. Jag skrev som en liten igelkott och författade så mycket att jag plötsligt insåg att jag befann mig i slutet. Jag håller alltså på att avsluta min andra bok och jag lade precis märke till oxå att den är längre än den första. Coolt, säger jag!

Den roligaste konversationen någonsin i år hörde jag i mars på tunnelbanan:

Tjej 1: Asså, vad betyder 'statisk'? Det står så här. "Universums expansion är ej statisk."
Kille: Amen, det är väl typ att ingen äger det? Eller jag vet inte...
Tjej 2: Får jag se. *kollar på papprena* Inte fan vet jag. Men det är kanske typ som när man har strumpbyxor på sig.

*ett litet tag senare. Tjej 2 läser en engelsk bok*

Tjej 2: Asså, vadå 'barn'?
Kille: Vad?
Tjej 2: Ibland fattar jag inte varför de har med svenska ord mitt i texten. Så här står det: "It's like building a barn with your neighbours."

Skador för tillfället: Lite ont i hals och kassa knän men annars är jag hel.