Idag har jag lärt mig att göra sneda bakåtkullerbyttor alldeles på egen hand. Nu har jag ont i axeln.

Och på baletten hade vi sparkat den galna tanten som drog mig i huvudet och återfått den söta lilla Nya Zeeland-läraren som kvittrar 'Good Girl' stup i ett så man får känslan av att befinna sig på ett hunddagis. Men hon är bra.

I helgen var jag på stan och shoppelishoppade. Jag kom hem med en jättepåse. Bl.a ett linne jag kommer använda 2 ggr och sen glömma bort (gör inget, det kostade bara 99 kr) och jättefina nya assietter. Jag vet inte om Dan förstod syftet med 2 olika uppsättningar assietter men jag improviserade ihop en rimlig anledning till att det borde räknas som ett måste och han orkade inte försöka se igenom den. Så länge jag ler och har ett urringat linne på mig så går han på det mesta. Feminist som fan, här tror vi på lika könsroller...

Imorrn har vi förresten varit tillsammans i 4 år. Det trodde ni inte. Ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag hade väntat mig det heller men här står jag nu; stadgad och rynkig.

Vi ska fira på min håltimme där jag hinner vara hemma i ca en timme och äta köttbullar från gårdagen. Känns skönt att romantiken inte har dött bara för att man har blivit sambo...

Om 4 dagar fyller min kompis Linda år. Hon kommer att få superfina presenter. *gnuggar förväntansfullt händerna*

I helgen ska vi på bokmässa. Jag ska gå runt naken och stjäla uppmärksamheten från Dan eftersom ingen kommer bry sig om mig eftersom jag ännu inte satt min fotspår i kulturhistorian och blivit erkänd som Sveriges bästa författare...

Jag vill oxå ge ut en bok... eller två... Mina böcker är skitbra!!!

Dagens fråga: Är köttbullar som popcorn? Godare dagen efter?

Idag är jag sjuk! Jag har en mysig begynnande förkylning plus att min axel, armbåge och lårmuskel är ur funktion typ. Armbågen är av dem glamourösa sorten - Jag sträckte på mig och snurrade runt i ett för trångt kök och drog den där otäcka smärtknölen rakt i dörrkarmen. Svinont!Jag har på känn att den här bloggen inte kommer komma undan att jag klagar på olika krämpor jag drar på mig mellan varje gång. Kan lika gärna kalla den för 'En Sjukpensionärs Iakttagelser' eller nåt sånt. Skitkul att läsa om blåsor på stortår eller träningsvärk i skinkmuskeln i all evinnerlighet... Då ska det ju vara ordentliga skador som drar uppmärksamheten till sig. Något i stil med "Idag på baletten förlorade jag min ena arm. Det fanns inget de kunde göra förutom att amputera efter en hemsk plié-övning som gick fruktansvärt fel..."

Jag tror jag succesivt ska börja överdriva så inget tröttnar på att läsa...

Ikväll är det sambokväll. Denna onsdag så har programmet två höjdpunkter: Familjesushi i soffan och sedan bio. Ska se 'Underbar och Älskad av alla'.

I helgen var Linda här och hälsade på. Vi lallade omkring på stan och stalkade Amy Diamond i Rålambshovsparken. Rå-lamb... Råa lamm... Nice park...Det var skoj att få lite kvinnlig färgring i huset igen. Alltid roligt att umgås med en väninna. Vi broderade kattungar och grälla sidenband på små vetekuddar och knypplade vänskapsband i olika toner av blått. Jag blev mest nöjd med den i indigo...Nejvars. Vi spelade barnspel och åt chips mest. Men det var fan så skoj ändå.

 

... åtminstone inför brevbäraren så han slutar stöta på mig...

Mitt namn står prydligt fasttejpat på dörren nu och jag är in da house på riktigt.

 

Imorrn kommer Linda. Jag har under kvällen hunnit få utbrott på att det är stökigt fast det var nog ingen som förstod. Det var därför iallafall. Det finns ju för fan ingen plats för saker man vill ha undan för det ligger ensamma flytdynor överallt som ska se till att barnen drunknar snabbt och smärtfritt, liggandes på ena sidan.

 

Är totalt slut. Mitt huvud är slut, min kropp är slut och mitt liv är... inte riktigt slut, det lallar på som vanligt men jag orkar inte ta någon notis om det nu när mina knän och axlar är mörbultade av för mycket sälande på golvet – jag är ungefär lika smidig som ett stelopererad kaktus utan ben då jag ska ner där och kravla.

 

Jag är trött... Vill nog sova snart. Kl är 20 över 8 på kvällen. Ganske lame av mig att lägga mig nu. Bara penchisar som gör det och folk i andra länder där kl är runt 11-12 kanske...

 

Jag har fan inget spännande att berätta. Är fortfarande happy för min turneringsvinst och försöker leva på den lyckan tills nåt nytt spännande händer.

 

Dagens fråga: Bara för att man går i skolan frivilligt så måste det väl inte betyda att man vill gå i skolan 12 dagar i sträck.

Moahahaha!!!! I’m a genius! Jag återvänder till Stockholm och blir hyllad som en hjälte några timmar senare!

 

Dan övertalade mig att ställa upp i en gratis pokerturnering och pröva lyckan istället för att slöspela min intelligensbefriade muppstil. Sagt och gjort; Jag satte mig, halvsur och gnölig, vid datorn kl 20 och satte igång. 2 sekunder efter att turneringen börjat så får Dan ett utbrott i rummet bredvid då han förlorar hela sin stack med AA (ess/ess för er som inte är så bevandrade i dessa komplicerade termer) och kommer näst sist (jag led med honom – faktiskt – det var bara otur) men jag fortsatte spela för att försvara familjeäran. Jag sitter där och gnetar och spelar med endast min kvinnliga intuition som ledstjärna eftersom jag bannlyst Dan och hans välmenande råd ifrån köket för att få spela ifred och utan press.

Vem sitter och vinner turneringen då om inte lilla jag? Mot alla de råbarkade pokernördarna med sina procent-odds mumlandes i mungipan under hela spelandet? Jag vann! 120 dollar, rätt ner i fickan! 1:a av 57 pers.

Vadå? Jag? Nej, jag vinner turneringar hela tiden, visste precis vad jag gjorde...

Ha, tjena... Men nåt rätt gjorde jag ju uppenbarligen. Min kvinnliga intuition är inte att förakta mot alla hardback-böcker med påhittade kniviga situationer som pluggas in tills de sitter som berg i huvudet på vissa... Moahahaha!!! Jag älskar att gloata!

 

I helgen var jag hemma och partade... Eller ja... mamma och jag drack mineralvatten och Linda och jag åt thai-mat. Värsta festen. Pappa bjöd på kaffe och jag gengäldade det genom att få hans dator att gnälla massor. Jag hatar sånt. Jag skulle inte klara mig utan min dator. Speciellt nu när den är enda länken till mitt gamla liv. (Okej, kanske inte den enda...) Jag bryter ihop och gråter som ett spädbarn då den bråkar med mig.

Gick på stan och handlade tråkiga kläder men jag var tvungen och t.o.m svarta, vanliga tröjor från H&M var roliga när jag inte fått shoppa på flera veckor. Nästa helg kommer Linda hit, då ska vi shoppa här oxå.

Nu kan jag iallafall rulla omkring på golvet, lika smidig som en klump med sälfett, och åma mig utan att få skavsår på axlarna.

 

Dagens fråga: Finns det någon som faktiskt gillar föräldramöten? På riktigt? Varför har man dem annars?

Första inlägget in mina nya blogg då. Inlägget som ska lägga grunden för alla kommande inlägg, sätta ribban liksom. Jag ska sätta den högt! Eller ja... så högt att jag utan ansträngning kan kliva över den.

 

Just nu sitter jag här i min ensamhet och spelar poker. Jag är jätte-off och surig idag. Har försökte att få upp humöret genom att tröstäta kakor men det funkar bara en kort stund åt gången.

Jag insåg inte att jag flyttade in till en nattuggla som hoar längtansfullt då klockan börjar närma sig 21, 22 sådär... Som flaxar oroligt med vingarna och längtar efter frihet då pokerborden börjar fyllas och den ljuva metalliska doften av inbillade slantar börjar göra sig påmind ännu en gång. Nu vet jag dock. Och just idag kan jag bara fokusera på hur ensam jag är. Jag kan inte lyssna till de ljuva viskningarna som sjunger om dyra resor och prassliga dollarsedlar i mängder. Idag är jag bara sällskapssjuk och kärlekstörstande. En nybliven sambo utan att en sambo att gosa med.

 

Nu har jag varit Kulturamas lilla kelgris i 2 veckor och jag har dansat konstant i 1 vecka. Min kropp protesterade vilt mot denna plötsliga massmotion och förvandlades till en stel, öm klump i onsdags. Det tog mig ca en kvart att resa mig ur soffan. Trots mitt handikappstillstånd så lyckades jag spöa Dan i bowling på kvällen och slog 8 strikes, varje strike ackompanjerades av en liten dans som höjde stämningen i hela bowlinghallen.

Tillbaka till pluggandet: Det kommer dröja innan jag vänjer mig vid att gå upp vid 6 på morgonen igen. Jag är helt slut då jag kommer hem, orkar ingenting alls förutom att gå och lägga mig. Jag svettas varje dag men det är ingen mening med att duscha förrän man kommer hem – om ens då – eftersom jag ändå bara ska svettas igen dagen därpå.

Jag dansar jazz, modernt, street och balett och är mörbultad varje dag av att rulla på golv men det är skoj. Går på kvällskurser också som om dagarna inte vore nog. Släpar min träningsvärkshärjade lilla rumpa till street och jazz 2 gånger i veckan, utöver mitt vanliga schema.

 

I helgen ska jag fara hem till Linköping och bli omhuldad av familj igen förhoppningsvis, behöver koppla av lite. Är så mycket med ny bostad, ny skola, nya människor... nya muskler...

 

Dagens fråga: Vart har min pincett tagit vägen?