... åtminstone inför brevbäraren så han slutar stöta på mig...

Mitt namn står prydligt fasttejpat på dörren nu och jag är in da house på riktigt.

Imorrn kommer Linda. Jag har under kvällen hunnit få utbrott på att det är stökigt fast det var nog ingen som förstod. Det var därför iallafall. Det finns ju för fan ingen plats för saker man vill ha undan för det ligger ensamma flytdynor överallt som ska se till att barnen drunknar snabbt och smärtfritt, liggandes på ena sidan.

Är totalt slut. Mitt huvud är slut, min kropp är slut och mitt liv är... inte riktigt slut, det lallar på som vanligt men jag orkar inte ta någon notis om det nu när mina knän och axlar är mörbultade av för mycket sälande på golvet – jag är ungefär lika smidig som ett stelopererad kaktus utan ben då jag ska ner där och kravla.

Jag är trött... Vill nog sova snart. Kl är 20 över 8 på kvällen. Ganske lame av mig att lägga mig nu. Bara penchisar som gör det och folk i andra länder där kl är runt 11-12 kanske...

Jag har fan inget spännande att berätta. Är fortfarande happy för min turneringsvinst och försöker leva på den lyckan tills nåt nytt spännande händer.

Dagens fråga: Bara för att man går i skolan frivilligt så måste det väl inte betyda att man vill gå i skolan 12 dagar i sträck.