Jag kan inte undanhålla sanningen längre. Vi sög apa! Hela föreställningen! Vi var så kassa att vi var tvugna att gå bakom scenen och kräkas i vämjelse över vår egen svaga insats. Vi hade inte tränat något, vi var helt enkelt för lata för att repa på koreografierna och vi gick ut på scenen med mottot att 'Går det så går det'. Det gick dessvärre inte utan hela publiken, varenda jävla kotte, märkte hur lite arbete vi hade lagt ned på detta och de genomskådade oss så fort vi tog vår första triplet.

Nicest kids in town - Vi var så otrevliga att folk vände sig bort i sina stolar. Ingen energi och inga känslor. Vi hade tänkt se glada ut men vi sket i det för vi orkade inte. Otrevligare ungdomar fanns inte att hitta i hela världen den där helgen.

Pussycat - Fy fan! Lika sexiga som 2 månaders gamla roadkills. Vi stapplade omkring i skor vi inte ens visste om de var våra, så lite hade vi repat detta nummer. Vi knäppte i otakt, visade så lite känslor som möjligt och gick in för att inte ha någon energi alls. Vi satt på stolarna halva låten för vi var för slöa för att orka stå längre.

Baletten - Påbylsade som pingviner med lunginflammation. Ingen balans, ingen takt och ingen känsla för fem öre. Håkan hade lika gärna kunnat spela kula, det hade inte gjort oss någon skillnad för vi struntade i hur det såg ut. Ett piano mer eller mindre spelar fan ingen roll. Energinivån låg på noll och vi var nöjda med det. Orka liksom...

They took my job - "Ned med kroppen, låg tyngdpunkt, skarpa attacker!" Herregud, Maggie, det är ju inte så att vi jobbar på Operan. Chill! Vi orkade inte ens borsta håret i det här numret. Svettiga  kavajer och lite lama försök att ta oss igenom eländet var det vi presterade. Noll energi, noll känslor.

World's greatest - Ha! Snarare the World's laziest. Jeans och vit t-shirt... Uppklätt värre... Vi lade oss på golvet mitt i låten för fatta hur jobbigt det är att stå där hela tiden. Bättre att slappa lite medans man kan. Känslor orkade vi inte heller ta fram så vi gjorde pliktskyldigt detta nummer och önskade helst av allt att vi skulle få gå av scenen så fort som möjligt.

Släng den i papperskorgen - Ah, detta mästerverk. Om vi hade ansträngt oss bara yttepyttelite, vill säga. Men icke. Varför ska vi anstränga oss? Jag vill ha allt serverat på ett silverfat och det är jag säker på att mina fellow klasskamrater oxå vill. Inte orkar vi jobba, inte. Vi sög snigelhjärnbark och skämde ut både oss själva och hela Kulturama. Nej, förresten, hela Stockholm... Äh, fan, jag kan t.o.m påstå att vi skämde ut hela världen, så illa såg det ut.

Ego - Vi dansade fult och utan känsla. Vårt hår var inte slickat nog för det var för jobbigt att fixa och vi flackade ständigt med blicken medan vi tänkte på allt annat än oss själva. Dessutom stal vi från publiken, som de lata, små korpar vi är.

I en annan del av Kulturama - Som om dansare skulle kunna vara roliga? De stackare som var dumma nog att stanna så långt som till det här numret önskade väl att de haft pistol eller åtminstone en rostig hammare att klappa sig själva i huvudet med. Vi var så pinsamma och tråkiga att vi själva höll på att somna på scenen. Lila peruker är känsliga saker, sådant skojar man inte om.

Money - Helt utan både takt, känsla och enegi. Den sugigaste finalnumret i Kulturamas historia, kanske t.o.m i hela dansvärlden. Hade vi inte varit så lata hade vi lagt oss vid rökmaskinen och begått kollektivt självmord över hur dåliga vi var men vi hade inte ens vett att skämmas. För jobbigt...

Nu har jag kanske överdrivit en smula men detta är ungefär det vi fick höra i måndags av en av våra lärare. Vi var lata, kassa, bortskämda ungar som inte ansträngde oss tillräckligt för att lära oss en dans vi inte behärskar stilmässigt (de flesta av oss), vars intro vi fick lära oss sista lektionen innan repveckan, vars placeringar var i stil med burhönsytor och vars peptalk under ljusrepet löd "Det är katastrof. Gör ni det här på föreställningen är det jag som får skämmas." Mmm, tackar ödmjukast för den hjälpsamma kommentaren. Inte konstigt att alla såg ut som arga bin i den dansen sista föreställningen då Mr Ni-är-Katastrof själv satt i publiken med sin eminenta jury. Hela första akten var i hans tycka helt utan energi eller känsla och andra akten var inte värd att se för vi hade gjort honom så arg genom att dansa hans koreografi uruselt så han knallade helt sonika därifrån.

Man blir så där mysigt varm inuti när man hör sådant...

Jag får semesterpengar den här månaden! Jippi! Jag är rik. Bra då det vankas LONDON IMORGON!!! Woohaa!!! Fish and chips till alla. Om jag orkar, jag är ganska lat... Och bara om den kommer på silverfat!

Det här inlägget skulle jag väldigt gärna vilja ha reflektioner på... :) Något i stil med "Katastrof!" kanske!?

 

Malin

23 april 2009 18:48

Helt sant. Vi sög fan! helt jävla värdelöst. Mina vänner fryser ut mig nu mera men ja orkar inte bry mig. Jag är svensk så min självständighet hjälper mig. Nu går jag å lägger mig...själv. Ha så kul i london babe! ;)

 

Mamma

24 april 2009 15:21

Jag var jättestolt över dig och tyckte ni var jätteduktiga. Förstår inte att man kan som lärare bete sig på det sättet som han gjorde och att man inte kan vara stolt över sina elever. I mitt tyckte betyder det att han måste vara en urkass lärare som inte kan lära ut något eftersom han nu tyckte ni var så dåliga. Känn dig stolt/nöjd med att du/ni var så duktiga. Ha det nu riktigt bra i London. Kram

 

emelie

24 april 2009 19:53

nej nått större självförtroende är det väl ingen mening med att ha. tack för den införsikten, nu ser jag världen med mycket större ögon!

hoppas du har det bra i London. hälsa benjamin och hans nya flickvänn också:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dels för att jag på ren princip vägrar att betala för att jag ska få ha fler än 100 bilder i min egen blogg, dels för att oxå vill ha en sådan där snygg header på min blogg. :)   Vad tycks? http://badideabear.blogg.se/ ...

... men ännu fortare när man är inne i monotoni. Jag är tillbaka i Linköping på mitt gamla, hederliga jobb men denna sommar känns annorlunda än den förra. Då var jag full av tillförsikt inför framtiden, nu vet i fan vad som ska hända i höst.   Tydlig...

Jag har provat på att videoblogga för att visa att även jag har viktiga saker att säga. Precis som andra viktiga videobloggare så som Fröken Kiss....

Jag har sällan fått höra så mycket snälla saker som jag har fått de här veckorna. Det är helt otroligt vad bra man verkar vara när man precis visat att man är ganska dålig...   Jag (på skoj): Det är det här jag är bäst på. Wonderful person #1: Du är ...

Så här sa mitt kinesiska horoskop imorse: "Efter bittert kommer sött." "Tack", sa jag och började ordna snaran... Jävla kineser, de har aldrig sökt danshögskolan.   Det kanske ligger nåt i det här med snigelhjärnbark ändå... Jag kanske är helt energi...