En äkta sjöponnyhälsning till er så här lagom till våren! Det är sol ute (ganska ofta iallafall) och det är sjöponnysäsong! Ni vet de där som har knollrig svans, badring och rosett i håret.

Mitt påsklov tog slut. Faktiskt nästan innan det hann börja. Det jag hann med var att börja slappna av så pass att jag kände mig sömnig konstant och nu ska jag försöka sluta vara det igen lite fort. Går sådär...

Jaha, snart smäller det. Det känns faktiskt lite fel... Föreställning bara sådär hux flux... Jaja, det går väl det med. Innan man vet ordet av så har man dansat igenom de där 4 föreställningar och en ny livsera ska ta sin början... *vemodig suck*

Jag hade iallafall ett relativt bra påsklov. Jag var på Cosmonova med Emelie, Carro och Alex. Vi satt inklämda bland en massa skrajsna små skolbarn och lärde oss om sjömonster med ett par 3D-glasögon käckt fastklämda på näsan. Efter det hittade vi en homosexuell zebra som vi tog kort tillsammans med.

Efter det åkte jag till Linköping med Dan. Åt godis tills magen stod i fyra hörn och grattade min kusin som nyss fyllde 21 med en mängd olika fingerdockor. Hela djurriket. Alla blev glada och fann snart sin favorit. Jag gillade bläckfisken. Vi hann även med en kombinerad Burger-King/Bosses glassbar-date med Lisa innan vi återvände till stora staden.

Jag är ensam igen. Dan är i en ännu större stad för tillfället, nämligen läskiga New York. Jag har ägnat kvällen åt att titta på fransk film om cross-dressing och försökt bestämma mig för ifall jag ska öppna min chipspåse eller inte.

Nu är det nog dock dags att sova. Ljusrep imorgon och med tanke på den energinivå vi haft idag så kan det nog behövas en god natts sömn.

Oh, förresten. Igår begick vi ett av våra största misstag i vårt gemensamma liv, Dan och jag. Vi korsade en linje som borde förblivit okorsad, vi snuddade vi ett tabubelagt område vi medvetet undvikit under lång tid och sögs genast in i malströmmen, så som vi visste att vi skulle göra...

Vi började titta om på Lost... 5 avsnitt på en kväll... Det var som en drog. Men nu finns det ingen återvändo. Vi måste fortsätta leta efter alla dessa ledtrådar vi vet med oss att vi måste ha missat. Vi ska lösa gåtan om det är så är det sista vi gör... Om ni hör ifrån mig igen så vet ni var jag befinner mig. I tv-soffan med fyrkantiga ögon, rabblandes 4-8-15-16-23-42 om och om igen.

Förresten, allvarligt! Vad är detta för skyltdockor jag fann inne i stan? Nog för att det är tights de ska visa men nån måtta får det väl ändå vara. Jag blev rent förnärmad då jag såg dem och jag tål en hel del.