Jag är en riktig liten fyllkaja. Klockan är 11:11 och jag dricker rom... Jag har så sjukt ont i halsen. Romen ligger och skvalpar i en megastor kopp med te och hela blandningen smakar fan. Jag är en ofrivillig fyllkaja. Kunde knappt prata när jag klev upp ur sängen och det finns fan inga bra huskurer för ont i halsen. Honungsvatten hjälper ju typ en kvart och man kan ju inte ta till hur många sprittrick som helst. Funderar på att skippa romteet och ta en Jägermeister istället, det är åtminstone gott! Men sen får det vara bra, jag ska ju på musikal ikväll. Avenue Q, here I come! Längtar efter att få se mina favoriter; Dåliga Idé Nallarna igen!

Nästa vecka ska jag oxå vara kulturell, då ska jag se The Producers. Jag har varit riktigt kulturell faktiskt på sista tiden. Förra veckan var jag på Cullbergbaletten.

Jag är ingen riktig dansare. En riktig dansare är en sådan människa som tycker att det är jättespännande och väver in värsta historien i allt det luddiga de håller på med på scenen.

En tjej i grå pyjamas kommer in på scenen. Hon går fram till ett aliminiumbord. På bordet står en trave tallrikar. Hon dansar lite. Hon flyttar på tallrikar. Hon dansar lite till. Hon lutar på bordet. Plötsligt slår hon till tallrikarna så att de flyger i golvet. Surprise... Två par kommer in och dansar med en bordslampa. Alla tar på varandra och på sig själva lite då och då. Tjejen i pyjamas klär på sig hockeyskydd och vill träffa en kille. Killen går iväg. Tjejen blir ledsen. Slut.

Vad är det meningen att jag ska förstå? Jag förstår ingenting. Vad vill dem???

Självklart sitter jag och blir imponerad av hur duktiga de är men jag kan verkligen inte förmå mig till att sitta helt lyrisk över det lulliga budskapet. Jag kan fan slå vad om att de inte ens vet själva vad de där tallrikarna symboliserade...

Jag har höstlov just nu. Är i Linköping och uppenbarligen så är jag förkyld som fan... Innan jag kom hit så ägnade jag dagarna åt kreativt arbete. Var i den tomma skolan och koreograferade till julföreställningen. Jag ska dansa till 'Skid Row' ifrån Little Shop of Horrors. Jag tänker mig jazziga uteliggare... :) Kommer bli skitbra!

Jag har även korrat min bok som en liten iller. Blev så inspirerad när jag fick sån snäll feedback att jag dammade av den igen och nu är den i princip helt klar.

Nu under lovet så syns det inte längre hur misshandlad jag är men precis innan var jag som ett blåprickig dalmatiner. Ungeför hundra blåmärken på hela kroppen efter de där förbannade bröstrotationsmojorna... Javisst, ser du, vi har gått vidare i mojohistorien. Istället för att rulla upp på skuldrorna och flytta benen så ska nu benen ligga kvar i backen medan huvudet åker runt på golvet. Det är inte så lätt som det kanske låter... Okej, det är precis lika lätt som det låter, dvs ganska svårt!!! Efter att ha misslyckats ett flertal gånger på klass så gick jag hem för att beklaga mig och självklart gör jag en helt felfri bröstrotationsmojo under Dans övervakning.

Jag har redan hunnit shoppa. Köpte tunika igår, stickad och mysig, plus en sådan där broderad blusaktig sak jag letat efter ett tag nu. Förra veckan köpte jag också fina höstkläder. En rosavitrandig stickad, lång tröja som var jättefin. Jag köper väldigt mycket fina kläder, måste jag säga... ;)

Jag trodde att vi hade tagit ett steg närmare att våga stå upp mot Miss Angry men tji fick jag så nu får jag gå på mosters 50-årsfest själv för att inte väcka vreden hos Hon Som Inte Får Nämnas Vid Namn. Herregud... Hade jag varit en gnatig bitch, jag med som hade gått i taket för minsta lilla så hade jag skällt jättemycket för att vi inte ens frågar men nu när jag har oturen att va flickvännen som surar i tysthet så är det jag som får dra det kortaste strået för det inte är inte lika jobbigt när jag blir arg. Jag kommer för alltid att vara dömd till ensamhet på släktmiddagar etc eftersom ingen vågar ställa sig upp och fråga The Dragon ifall hon kan hjälpa till lite, så som man kanske hade tänkt sig att det gick till i kraschade förhållanden, innehållande barn. Men icke, det går tydligen till så att om den ene ber om lite hjälp så är den personen ond och hatar det gemensamma barnet. För att bota den här ondheten är bästa sättet att skrika och bråka jättemycket tills den här onda personen inte orkar lyssna mer och aldrig någonsin frågar något liknande igen. Detta dömer dessutom den onda människans nuvarande sambo (som också är superond) till ett liv i ensam misär då det kommer till barnfria tillställningar som äger rum en gång vart tionde år ungefär... Så ser mitt liv ut! Jag hatar idiot-ex!!!

Ang titeln på det här inlägget så ville Dan att jag skulle återge ett av våra mycket givande samtal. Det är ungefär så här våra konversationer bruka låta en vanlig dag.

Jessica: Dan...

Dan: Ja?

Jessica: Hur mycket sex har kaniner? Och hur länge?

Dan: Eh...

*2 sekunder senare*

Jessica: *dricker Red Bull och sörplar* Hörde du? Jag lät som en delfin!

Dan: Ja, älskling, jag hörde. Du är så duktig.

Skador: Jag har ont i halsen!!!!! BUÄH!!!!!

När jag kom hem i fredags möttes jag av en kommité bestående av Dan och... ja, ingen mer. Han hade utsett mig till 'Världens Bästa Flickvän' och jag fick en ros och en familjesushi som pris. Sånt gör mig glad. Min annars ganska trista dag lystes upp och när jag satt där och mumsade på sushi i soffan till 'Flyga Drake'-filmen så tänkte jag på hur glad jag är att jag har honom. Han är en stor sol i mitt liv. Idag när han höjde rösten åt Ni Vet Vem så insåg jag att jag nästan aldrig hört honom låta på det sättet. Han är alltid så lugn och han har aldrig skrikit på mig. Jag blev lite rädd för honom men samtidigt stolt. Det var bra att han skrek men jag vill aldrig att det ska vara åt mig. Bara åt andra som förtjänar det. Jag skulle bli superrädd om han skrek på mig för då skulle jag ha gjort något riktigt, riktigt dumt. Det skulle bli som när man var liten och föräldrarna inte skrek på en utan lät så där besvikna istället. Usch för det! Det var ju jättehemskt. Man kände sig så liten och usel att det gjorde ont i hjärtat och man trodde att de aldrig skulle älska en igen för att man var så dålig. :)

Apropå den i övrigt ganska kassa dagen så var det den 12:e dagen på rad i skolan så man var lagom slut. Folk stöp på huvudet under modern-lektionen efter att vår lärare försökt få oss att testa Dirty Dancing-light-lyft på varandra.

"Kom igen! Det är inte farligt om ni bara låter bli att göra så här... (dvs hoppa upp på axeln på lyftaren och i rena förskräckelsen vika ihop sig)"

Vad är det första man gör när någon försöker lyfta en och man inte är säker på att de kan hålla en? Det första jag gör är att krypa ihop instinktivt och klamra mig fast för allt vad jag är värd vid den personen, det är INTE att sträcka armarna i luften och benen åt andra hållet så att det enda som rör vid lyftarpersonen är mitt bäcken. Jag kan inte klamra mig fast med mitt bäcken ju! Det är ju bara ben och lite skinn!

I vilket fall som helst så vägrade jag att bli lyft och tacka Fan för det. Inom loppet av två minuter var det ju två pers som tjongat skallen i golvet och brutit ryggraden. Lite tråkig stämning efter det...

Okej, de bröt inget och alla överlevde men lite gråt och tandagnisslan blev det iallafall och jag var väldigt nöjd med att inte ha kastat mig upp på Emelies axel, dinglandes mellan himmel och jord medan jag hade förlitat mig på hennes förmåga att lyfta mina bastanta kilon och mitt icke-klammerbara bäcken... Jag trivs på golvet.

Det här var bara grädden på moset dessutom. Innan dess hade vi blivit tvingade att ligga i en hög på golvet, omringade av klasskamrater och med förbundna ögon i bästa terroristläger-stil medans vi uppmanas att rulla på varandra och strunta i ifall det gör lite ont...

Jag måste faktiskt medge att jag är lite rädd för mina moderna lektioner numera...

Imorrn ska vi ut och shoppa på stan som en riktigt kärnfamilj. Pappa ska till elektronikbutiken, lilla mamma vill titta på kläder och söta, välkammade barnet vill gå till leksaksaffären. Plus att  mamma (dvs jag) promt vill ha godis oxå.

Snart höstlov! Ska bli fett nice. Jag är trött, har ont och riktigt känner hur mina muskler förtvinar för varje dag som går eftersom de inte hinner återhämta sig. Nu är Mocka Capoeira-proteinet slut oxå, det som smakade så där gott som Arlas små kaffedrinkar så nu måste jag antingen gå tillbaka till übersöta vaniljen eller prova Vilda Jorgubbe-smaken som är veckans nya. Jag gillar inte jordgubbesmak. Inte banan heller. Fast hellre jordgubbe än typ broccolismak. Det skulle vara riktigt äckligt...

Av någon anledning så har jag fått väldigt mycket mer besökare på min blogg den här månaden än tidigare... De strömmar in i ett jämnt flöde men jag vet inte varför eller vart de kommer ifrån. Roligt iallafall. Det är mycket välkommet att kommentera. Jag gillar kommentarer. Får mig att känna mig älskad... :) 

Oh förresten! Grattis till Linda som tagit körkort! Way to go! Nu kan hon hälsa på mig hela tiden! Gör hon inte det nu så vet jag att hon inte älskar mig längre... :)

Skador: Blåmärken stora som fotbollar på knäna och en skitstel nacke som jag inte vet vart den kommer ifrån.

Mitt tidigare uttalande om min höga ålder och nära förestående pension dementeras härmed. Jag har fått höra från pålitliga källor att jag fortfarande är någorlunda ung och fräsch och att jag visst kan dansa. I helgen var jag t.o.m för liten för att dansa på riktigt. Jag var nämligen 4 år. Precis som föregående år hade vi en helg med barndansmetodik och det var otroligt befriande att bara få fåna sig igen istället för att fokusera 1000% på teknik och att försöka utvecklas. Jag vill vara 4 igen och dansa för Madde. :) Där kan man snacka om rätt människa på rätt plats.

Caroline och jag hade gjort en exemplarisk känsloimprovisation och en väldigt fin dans till "Hej sa Petronella". Det sjuka var att när jag stod där med alla klasskompisar omkring mig och försökte låtsas att de var 7 år och skulle börja dansa den här übersimpla dansen så gick det pltösligt upp för mig att jag gillade den. Det var roligt att stå där och vinka och plaska med fötterna i en liten ring medan man mimade överdrivet till oförglömliga rader så som "segla allihopa bort i en galosch". Och är det nån som vet vad en galosch är? Det är ett gammalt ord för gummistövel... Tänk på det alla barn.

Undra om det är nån som använder ordet "galosch" längre... "Seså, Pelle, ta på dig galsocherna nu innan du går ut. Det regnar så väldigt" eller "Stina har vuxit så på sista tiden, dags att köpa nya galoscher". Jag tror att galosch är ett ord som är på väg att försvinna men jag ska banne mig föra det vidare till mina barn som ett kulturarv.

I vilket fall som helst så var det superroligt och av nån skum anledning så började jag instinktivt tänka som en 4-åring så fort det gällde. Man skulle springa fortast för att vinna, man var lite blyg inför nya människor, ville inte hålla nån annan än bästa kompisen i handen etc. Helt stört men samtidigt så skönt. :) En toppenhelg helt enkelt.

Fast idag fuskade jag lite. Sov istället för att gå på floorbarre imorse och sen fick jag veta att vi inte hade nån jazz så jag skippade hela dagen för jag åker inte in för en lektion mellan 16-17.30 som jag inte är särskilt förtjust i. Latdag helt enkelt.

31 oktober blir det Avenue Q i Linköping och 7/11 blir det The Producers här i Stockholm. Mina två roligaste musikaler tror jag. Längtar! Är lite sugen på My Fair Lady också med Helen Sjöholm och Tommy Körberg.

Tack varje min ärkefiende (åtminstone inofficiellt) så får jag dock gå utan Dan på Avenue Q eftersom vi inte får väcka drakens vrede. "Argh, nej, fråga inte Draken, hon blir så arg! Bäst vi är tysta och anpassar oss så mycket vi kan så hon inte skäller på oss." Som om jag vore rädd för henne. Hennes bjäbbiga skällande skulle inte röra mig i ryggen. Jag är trött på att hon kräver och klagar hela tiden när hon inte själv lever som hon lär. Dags att sätta ned foten snart och sluta toffla omkring henne, hon lär ju inte bli bättre för att vi lägger oss platt på rygg så fort hon bara tittar åt vårt håll... Nu har jag retat upp mig igen. Det händer jämt då jag pratar om henne... Suck!

Bio igår med Dan. Var och såg Arn - Riket vid Vägens Slut. Hela filmen var som ett stort obeslutsamt legobygge. En scen här och på den passar den här scenen. Vi slänger in lite konflikter men de måste lösa sig på 10 sek så vi kan ha en annan scen efter det. En tjej som står och blickar ut på mot havet, ibland lite ledsen, ibland lite intetsägande. Mycket bilder på skvalpande vågor så man ska förstå att det åks mycket båt och mycket jord i ansiktet för att visa att filmen utspelar sig för länge sedan då man inte kunde duscha. Ettan var fett mycket bättre.

Var hemma förra helgen och shoppade loss (igen, jag vet, jag kan inte hindra mig själv). Köpte skor. Superfina, lårhöga stövlar och ett par uggh som Lindade hatade. Plus kläder. Hittade dessa fina plus en långärmad lila tröja. Anita och co var på besök och vi åt god middag hos morbror Stefan. Var en jättemysig helg.

Hitta en rolig sida där man kan klistra in sitt ansikte i gamla yearbook-foton. Så här hade jag sett ut 1950-2000. Hot som fan... :)

http://www.yearbookyourself.com