En gammal, fin tradition som inte många känner till idag. Julsälen var en tribut till de gamla gudarna och tros ha representerat återfödelse.

En säl togs till fånga med hjälp av håv och klubba, oftast runt övergången mellan november/december och hölls sedan instängd i en bur av silvergran ända fram till julafton. Sälen (som helst inte skulle ha tappat sin bebispäls) matades med karameller och köttbullar tills dess att den ylade hjärtskärande efter riktig sälföda, så som fet mjölk och kall fisk. Ju högre den grät, desto mer lycka sades det bringa till byn. Hade man riktig tur så lyckades man fånga sälens tårar och då kokade man ihop dem med gröten. Tårarna skulle enligt den tidens tro avhjälpa potensproblem och kolik, samt ge en ny, frisk till glans till tunt, skandinaviskt hår.

Då julaftons morgon äntligen kom, klubbade man ihjäl sälen och flådde den kvickt innan solen hunnit kasta sitt ljus över den, det betydde nämligen otur och enligt gamla sägner skulle det ibland ha gått så illa att sälen brann upp inför byns förskräckta ögon och årets julsälstradition gick i stöpet.

Skinnet kunde användas till en ny pälsmössa eller en ny, fin rattmuff. Ögonen blev smycken eller spelkulor till barnen.

Då sälen väl låg där, pälslös och skär, dansade hela byn runt den och sjöng sälsången. Sedan spottade man tre gånger över axeln och sälfesten kunde ta sin början. Man griljerade sälen och skar den i bitar innan man åt den på knäckemacka med lite senap på.

Nu för tiden kan man köpa färdigkokt julsäl och hela historien bakom sälen har nästan gått förlorad men än finns det vissa som minns och kan berätta. Sprid vetskapen och skänk den ylande, lilla sälen en tanke på julaftons morgon. Glöm inte historien om julsälen, en av våra finaste traditioner.

Check it out, check it out, check it out out out!

Det är ju jag som är på TV! Bakom Robban. Nånstans... Okej, jag har ritat en pil där jag är så att ni ska nån chans att se mig för annars är det ingen som lär märka var jag är. Jag vet, jag vet. Den sociala koden säger att jag ska vara mer 'Äsch, det är väl inget. Jag syns knappt.' men det är ju skitcoolt ju trots att jag syns i en nanosekund typ och då måste jag ju peka ut mig själv så att folk hinner se mig! Ingen ödmjukhet här inte, jag är på TV och det är tufft som fan! :)

Det var faktiskt en människa som känt igen mig utan att veta att jag skulle vara med. Det var lite roligt för det var verkligen inte något jag förväntat mig. Och vi känner inte ens varandra så där superbra + att det var länge sen vi sågs men igår så frågade hon om det inte var jag i reklamen och att hon känt igen mig efter att ha funderat ett tag på vartifrån det var.

Vi hade julklappshasard på jobbet igår och jag hade värsta turen! Brukar aldrig ha sånt flyt men ödet kanske tyckte jag hade det lite hårt just nu med Dan i Tyskland och allt för jag kom hem med allt möjligt roligt. Plus att jag lyckades håva in tre flaskor i vinlotteriet som jag knappt ens ville vinna. Jag gillar inte glögg och jag är ingen sucker för rödvin heller men så kom jag 2:a och fick tre flaskor som ska fraktas hem på nåt sätt. Fråga mig inte hur, väskan var snortung redan när jag åkte hit och proppfull med, för den delen. Blir att dricka upp allt i mellandagarna bara för att slippa släpa på dem. :)

I övrigt så konspirerade Ammi och jag så jag fick min termos och hon fick sina handdukar och grytlappar. Fult av oss... :) Men termosen var faktiskt jättefin! Blommig och grann. Jag vann dessutom en jättefin tesil, hand och fotledsvikter, ljus och julgranskulor. Värsta storvinsten!

Hade föreställning förra veckan. Torsdag, fredag. Gick bra. Inget kaos. Inga brutna ben. Inga storfång med blommor heller iofs men en bukett fick jag av Anita, Andreas och Jocke som kom för att frossa i lite kultur. Emma och Lisa kom med söta örhängen och Dan kom med ett glatt humör. Vi dansade och hoppade i alla möjliga olika kostymer och rätt som det var så var det jullov. Nu är jag i Linköping för att jobba lite men mest för att fika ikapp. Det saknar jag! Att träffas för att äta saker ihop! Ikväll ska jag äta pizza med Linda. Mys!!! *hungrig smiley* (nej, jag är inte så där egentligen, jag fastnade bara i Lilla Landet Lagom-tankar)

Vi var duktiga iallafall. Min crew dansade hemlös-dansen jättebra och jag tror jag lyckades någorlunda i de koreografier jag var med i oxå. Jag var åtminstone läskig i Cirkustjohejet med blodig slöja och skolflicksuniform. :)

I helgen var jag på julmarknad med Dan och lite girls från min klass. Vi började på Skansen och vandrade omkring i slask och regn bland röda små bodar, fulla utav sylt, knäckebröd och vilda korvar. Precis som jag förutspådde så fanns det gråa mössor och brända mandlar i överflöd men det var på sin plats så det gjorde inget. Jag roade mig med att äta så mycket smakprov som möjligt och lyckades bli åtminstone lite halvmätt på vildsvinsbog, sylta, pepparkakor och hjortronglögg.

Sedan fortsatte vi till Gröna Lund där Caroline och jag drattade omkring på sådana där jobbiga killskridskor. Tror faktiskt inte att jag har åkt sådana tidigare och nu kan jag förstå varför. De var ju livsfarliga! Korta, oslipade och feta på fötterna. Inte konstigt att jag nära nog bröt alla ben i kroppen då jag oskönt föll omkull gång på gång. Tacka vet jag tjejskridskor med piggar så man kan bromsa i tid.

Det här med julklappar gör mig lite stressad i år faktiskt. Har knappt börjat och jag har ingen aning vad jag ska köpa + att jag knappt har några pengar... Suck! Trots min stundande fattigdom så köpte jag ändå en klänning till jul men den var lagom dyr så det gjorde inte så mycket. Även om man ger bort kassa julklappar så måste man ju ändå vara fin liksom. Det är nog extra viktigt då. 

Jag har bakat! Alldeles nyss! Jag blev så sugen när alla pratade om julbak och hela helger fulla med mjöl och sviskon och allt vad man nu använder när man bakar julsaker. Problemet är att jag inte gillar julbak bara. Inte lussebullar, inte pepparkakor, inte ischoklad eller sån där kletig, jävla knäck. Så jag bakade Chocolate Chip Cookies med vit choklad och makadamianötter istället. Mmmm... Namnam. Jag är så duktig. Duktig utan att vara julig men ändock ganska duktig.

På torsdag och fredag är det dags för föreställning! Lite nervigt. Mest för att jag inte ska kunna allt och för att vi inte ska få några gradänger uppsatta. Jag förstår faktiskt inte hur man kan lägga allt detta på en oenig grupp dansare som mest av allt vill hårdträna och inte leka producenter och allt vad som behövs till en julföreställning.

Vi har fått göra allt själva och jag tippar på att vi glömt säkert hälften av allt som ska finnas på plats på torsdaf. Men det får bli den dagens dilemma. Måndag, tisdag, onsdag får gå åt till massiv träning och ännu mer träning.

Glöm inte att titta på TV4's reklam på fredag. Trailern till Körslaget sänds då och lilla Moi dansar däri. Jag är i den röda kören bakom Robert Wells - min nya polare. Han pratade med mig först av alla när han strosade in under inspelningen. Det största ögonblicket i mitt liv... :)

Var en jätterolig dag förresten. Vi kom dit vid kl 15 och började filma ungefär kl 18.30 Hurray! Invirade i 5 m rött tyg, oformliga och småfeta fick vi dansa i 180 för att kunna omvandlas till slowmotion. Fråga mig inte hur det gick till, jag tror att de drev med oss. Samtidigt som vi hetsdansade så mimade vi till en chipmunksvariant av It's My Life. Livet som kändis är verkligen värdigt... :)

Efter det byltade då på oss 5 m tyg till så att vi såg ut som små sumabrottare och så fick vi stirra ned i golvet och skrika som galningar för att föreställa publik. Det var jätteskoj. Enda smolket i bägaren var att vi inte fick betalt till skillnad från de statister som knallade in sent på kvällen, skrek lite och sen gick hem. Assholes! Som om TV4 saknar resurser för att tacka ett par små dansare för att de dansat chipmunksdans en hel dag i knallröda togor.

Men som sagt - Glöm inte att kolla! Ni kanske ser mig en millisekund eller två.