Moahahaha!!!! I’m a genius! Jag återvänder till Stockholm och blir hyllad som en hjälte några timmar senare!

Dan övertalade mig att ställa upp i en gratis pokerturnering och pröva lyckan istället för att slöspela min intelligensbefriade muppstil. Sagt och gjort; Jag satte mig, halvsur och gnölig, vid datorn kl 20 och satte igång. 2 sekunder efter att turneringen börjat så får Dan ett utbrott i rummet bredvid då han förlorar hela sin stack med AA (ess/ess för er som inte är så bevandrade i dessa komplicerade termer) och kommer näst sist (jag led med honom – faktiskt – det var bara otur) men jag fortsatte spela för att försvara familjeäran. Jag sitter där och gnetar och spelar med endast min kvinnliga intuition som ledstjärna eftersom jag bannlyst Dan och hans välmenande råd ifrån köket för att få spela ifred och utan press.

Vem sitter och vinner turneringen då om inte lilla jag? Mot alla de råbarkade pokernördarna med sina procent-odds mumlandes i mungipan under hela spelandet? Jag vann! 120 dollar, rätt ner i fickan! 1:a av 57 pers.

Vadå? Jag? Nej, jag vinner turneringar hela tiden, visste precis vad jag gjorde...

Ha, tjena... Men nåt rätt gjorde jag ju uppenbarligen. Min kvinnliga intuition är inte att förakta mot alla hardback-böcker med påhittade kniviga situationer som pluggas in tills de sitter som berg i huvudet på vissa... Moahahaha!!! Jag älskar att gloata!

I helgen var jag hemma och partade... Eller ja... mamma och jag drack mineralvatten och Linda och jag åt thai-mat. Värsta festen. Pappa bjöd på kaffe och jag gengäldade det genom att få hans dator att gnälla massor. Jag hatar sånt. Jag skulle inte klara mig utan min dator. Speciellt nu när den är enda länken till mitt gamla liv. (Okej, kanske inte den enda...) Jag bryter ihop och gråter som ett spädbarn då den bråkar med mig.

Gick på stan och handlade tråkiga kläder men jag var tvungen och t.o.m svarta, vanliga tröjor från H&M var roliga när jag inte fått shoppa på flera veckor. Nästa helg kommer Linda hit, då ska vi shoppa här oxå.

Nu kan jag iallafall rulla omkring på golvet, lika smidig som en klump med sälfett, och åma mig utan att få skavsår på axlarna.

Dagens fråga: Finns det någon som faktiskt gillar föräldramöten? På riktigt? Varför har man dem annars?