Första inlägget in mina nya blogg då. Inlägget som ska lägga grunden för alla kommande inlägg, sätta ribban liksom. Jag ska sätta den högt! Eller ja... så högt att jag utan ansträngning kan kliva över den.

Just nu sitter jag här i min ensamhet och spelar poker. Jag är jätte-off och surig idag. Har försökte att få upp humöret genom att tröstäta kakor men det funkar bara en kort stund åt gången.

Jag insåg inte att jag flyttade in till en nattuggla som hoar längtansfullt då klockan börjar närma sig 21, 22 sådär... Som flaxar oroligt med vingarna och längtar efter frihet då pokerborden börjar fyllas och den ljuva metalliska doften av inbillade slantar börjar göra sig påmind ännu en gång. Nu vet jag dock. Och just idag kan jag bara fokusera på hur ensam jag är. Jag kan inte lyssna till de ljuva viskningarna som sjunger om dyra resor och prassliga dollarsedlar i mängder. Idag är jag bara sällskapssjuk och kärlekstörstande. En nybliven sambo utan att en sambo att gosa med.

Nu har jag varit Kulturamas lilla kelgris i 2 veckor och jag har dansat konstant i 1 vecka. Min kropp protesterade vilt mot denna plötsliga massmotion och förvandlades till en stel, öm klump i onsdags. Det tog mig ca en kvart att resa mig ur soffan. Trots mitt handikappstillstånd så lyckades jag spöa Dan i bowling på kvällen och slog 8 strikes, varje strike ackompanjerades av en liten dans som höjde stämningen i hela bowlinghallen.

Tillbaka till pluggandet: Det kommer dröja innan jag vänjer mig vid att gå upp vid 6 på morgonen igen. Jag är helt slut då jag kommer hem, orkar ingenting alls förutom att gå och lägga mig. Jag svettas varje dag men det är ingen mening med att duscha förrän man kommer hem – om ens då – eftersom jag ändå bara ska svettas igen dagen därpå.

Jag dansar jazz, modernt, street och balett och är mörbultad varje dag av att rulla på golv men det är skoj. Går på kvällskurser också som om dagarna inte vore nog. Släpar min träningsvärkshärjade lilla rumpa till street och jazz 2 gånger i veckan, utöver mitt vanliga schema.

I helgen ska jag fara hem till Linköping och bli omhuldad av familj igen förhoppningsvis, behöver koppla av lite. Är så mycket med ny bostad, ny skola, nya människor... nya muskler...

Dagens fråga: Vart har min pincett tagit vägen?