Sista ordet är skrivet. Jag är finished med min andra bok. På riktigt. Efter säkert två år är den äntligen färdig. Och den slutade någorlunda lyckligt också, som tur var.

Apropå min bok har jag, medan jag varit i Sthlm, roat mig med att förfärdiga karaktärerna så som de ser ut i mitt huvud (så likt som det kunde bli iallafall) i ett online-spel som heter 'City of Heroes' som Dan lurade in mig på. Hur de ser ut finns att beskåda här nedanför.

Kan inte fatta att jag är klar. My tiny babies har lämnat mig. Hela äventyret är slut. Jag saknar dem redan... :( Men nu kommer iofs jobbet med att rätta den och sedan försöka få iväg den till ett förlag. *håller tummarna för miljonkontrakt ala J.K Rowling*

Var på begravning för en vecka sedan. Fick sitta bredvid min darling och tillhandahålla näsdukar och kramar. Grät smakfullt för egen del (Lisa frågade hur mycket jag grät och vi kom fram till att det var en alldeles smakfull mängd för min status) och hela begravningen var väldigt fin och personlig.

Känns så andaktsfullt att vara på begravning, tycker jag. Får en lite helig stämning i hela kroppen och man känner på något sätt hur liten man är i den stora, stora världen. Det var en väldigt fin tillställning helt enkelt. Dessutom hade jag fina lösnaglar på mig.

Stannade hela helgen efteråt och Dan och jag myste konstant dygnet runt. Vi badade skumbad, sjöng, gick på promenader, lagade mat, hyrde film, spelade dataspel och åt sushi igen. Behövde mys, har haft mysabstinens hela sommaren.

Idag fyller min lillebror år. Han har fått Guitar Hero och till mitt eget förtret så tyckte jag att det var riktigt roligt... Jag hade ju bojkottat det i förväg och så var det så pass skoj iallafall sen... Damn... Jag måste hålla det hemligt precis som den gången jag tittade på Kill Bill med Linda och tyckte att den var bra trots att jag svurit på att den skulle va skitkass...

På måndag börjar skolan igen. Är nervös men jag vet inte riktigt varför. Är nog rädd för att ändra på mitt invanda sommarmönster igen och gå tillbaka till samboliv och massa hushållssysslor. Jaja, det löser sig på nåt sätt. Åker hem på söndag men har blivit lovad att få komma tillbaka över jul och jobba med skorna igen så jag slipper bli luspank.

 

eme

23 augusti 2008 14:06

jag är stolt över dig jessica!!!
jag skulle aldrig klara av att skriva e hel bok, skulle ge upp när jag skrivit halva och då skulle jag ha skrivit en så krånglig historia att jag inte skulle kunna ta mig ur den och hitta på ett slut. som typ Glamour eller Våra bästa år, där personer som dött helt plötsligt kommer tillbaka, och folk gifter sig hit och dit och får barn med varandras fruar och männ och historen skulle fortsätta i generationer!
Grattis Jessica, det måste kännas fantastiskt att vara klar!

ses på måndag! (jag är också lite nervös)
kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dels för att jag på ren princip vägrar att betala för att jag ska få ha fler än 100 bilder i min egen blogg, dels för att oxå vill ha en sådan där snygg header på min blogg. :)   Vad tycks? http://badideabear.blogg.se/ ...

... men ännu fortare när man är inne i monotoni. Jag är tillbaka i Linköping på mitt gamla, hederliga jobb men denna sommar känns annorlunda än den förra. Då var jag full av tillförsikt inför framtiden, nu vet i fan vad som ska hända i höst.   Tydlig...

Jag har provat på att videoblogga för att visa att även jag har viktiga saker att säga. Precis som andra viktiga videobloggare så som Fröken Kiss....

Jag har sällan fått höra så mycket snälla saker som jag har fått de här veckorna. Det är helt otroligt vad bra man verkar vara när man precis visat att man är ganska dålig...   Jag (på skoj): Det är det här jag är bäst på. Wonderful person #1: Du är ...

Så här sa mitt kinesiska horoskop imorse: "Efter bittert kommer sött." "Tack", sa jag och började ordna snaran... Jävla kineser, de har aldrig sökt danshögskolan.   Det kanske ligger nåt i det här med snigelhjärnbark ändå... Jag kanske är helt energi...