Borde finnas massor att berätta men det känns som att det är så mycket att det inte blir nånting alls istället... Jaja, jag prövar väl. Förresten, visst kan man säga 'pröva' och inte bara 'prova'? Fick höra att det var nåt dialektalt men jag säger ofta 'pröva' och jag kan ju inte ha fel...

Hade ju höstlov då v 45. Slappade dag 1, 2 och 3 och reste hem till Linköping de resterande dagarna. Försöker moffa in alla jag ville träffa på de fyra dagarna och trodde jag skulle ha plenty of time men det blev mer "Du får förmiddagen, du kan få lunchen, vi kan ses en halvtimme på kvällen, jag klämmer in dig mellan gryningen och frukosten..." Men jag hann med jobb-people, Linda-snuffis, Lisa-gumman (numera BDSM-Lisa), mamma, pappa, Jimmy och Ammi.

Kom hem utvilad och med ett Hello Kitty-örngott i bagaget. Lade fram ett förslag till Dan om att vi nu måste skaffa matchande Hello Kitty-bäddset och fick klartecken.

Var och tittade på dekadent pjäs med Lisa i huvudrollen. Det var mycket grova uttryck man inte väntar sig att höra från så väna kvinns men på det hela taget en roande afton. Mellanspelet var superbt och väldigt djupt...

Jag klädde ut mig till gudinna runt Halloween. Mest för mitt eget höga nöjes skull eftersom jag inte var på Halloween-fest och jag var ensam utklädd. Ifall inte Dan var utklädd till mysmupp i raggsockor och mjukisbrallor... Kanske måste fråga så att han inte är ledsen för att jag inte komplimenterade hans kostym...

På lördag ser det ut som att jag kanske får åka skridskor igen. Alla dessa år av längtan och väntan ska äntligen ge utdelning. Får jag bara åka skridskor igen kan jag dö lycklig.

Hade forumträff förra helgen. Snälla människor kom hit och gästade Casa del Lindell-Hörning under 3 dagar och lördag-kvällen resulterade i mästerligt utförd Isfolks-teater. Jag regisserade 'Nattens Demon' och 'Trollbunden' och tog min Bergman-roll på stort allvar. Dan spelade många karaktärer med förvånansvärt lite variation. Alla hans karaktärer var nämliga höga på diverse substanser. Han spelade dock flummig väldigt övertygande. Nedanför finns våra insatser dokumenterade och jag är inte bara i vägen, jag spelar faktiskt stormdemon och virvlar med inlevelse. Capische?

Får mycket positivt i skolan nu. Min jazz-lärare tyckte jag hade stor potential, får massa bra kommentarer och Dan tycker jag har blivit graciös som en älva. Verkar gå åt rätt håll. I december är det uppvisning av det mindre slaget. Håller för tillfället på med min kompositionsdel som ska bli runt 1 minut lång. Läraren är lite tidsoptimist men jag hoppas att han inser att det bara är ett par veckor kvar och att det är dags att sätta lite fart.

Idag på extra-jazzen fick vi förresten öva på olika lyft och konstiga rullningar på golvet, det var jätteskoj. Ska praktisera de på Dan snart så jag kommer ihåg dem.

Värkrapport:

Min värk har gått över i knän och anklar (Tack Gud!) och det enda jag kan gnälla över för tillfället är lite ont i huvudet...

Kan det vara så att jag är helt frisk och ickesönder? *kors i taket*

 

Linda

16 november 2007 11:42

Äntligen, ett nytt inlägg, som jag väntat :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dels för att jag på ren princip vägrar att betala för att jag ska få ha fler än 100 bilder i min egen blogg, dels för att oxå vill ha en sådan där snygg header på min blogg. :)   Vad tycks? http://badideabear.blogg.se/ ...

... men ännu fortare när man är inne i monotoni. Jag är tillbaka i Linköping på mitt gamla, hederliga jobb men denna sommar känns annorlunda än den förra. Då var jag full av tillförsikt inför framtiden, nu vet i fan vad som ska hända i höst.   Tydlig...

Jag har provat på att videoblogga för att visa att även jag har viktiga saker att säga. Precis som andra viktiga videobloggare så som Fröken Kiss....

Jag har sällan fått höra så mycket snälla saker som jag har fått de här veckorna. Det är helt otroligt vad bra man verkar vara när man precis visat att man är ganska dålig...   Jag (på skoj): Det är det här jag är bäst på. Wonderful person #1: Du är ...

Så här sa mitt kinesiska horoskop imorse: "Efter bittert kommer sött." "Tack", sa jag och började ordna snaran... Jävla kineser, de har aldrig sökt danshögskolan.   Det kanske ligger nåt i det här med snigelhjärnbark ändå... Jag kanske är helt energi...