Jo, gott folk! Jag är nämligen för gammal för att lyckas bli dansare. Eller ja, inte helt säkert men man måste ju vara realistisk. Det tyckte iallafall min balettlärare då jag hade utvecklingssamtal med henne igår. Jag trodde jag skulle få höra massa bra saker eftersom hon har berömt mig överraskande mycket ändå sedan jag började igen. Jag har utvecklats och allt har landat så bra i kroppen. Hon hade t.o.m pratat om mig på nåt lärarmöte och tyckt att jag jobbat så bra etc men nu är jag helt plötsligt gammal som gatan. Lika bra att inhandla rullator med en gång och gå ut och mata duvorna direkt för jag har redan peakat, jag har haft min topp, mina bästa år måste ju ha varit när jag var typ 12 eller nåt.

Iofs så sa hon mycket bra också och hon är fortfarande impad över mitt stora framträdande som fylletant förra terminen men det kan jag ju inte leva på för alltid. Eller jag kan ju bli alkis och sitta utanför Systemet i stickad kofta, fläckiga byxor och flottigt hår. Det är man aldrig för gammal för.

Jag håller på att bli tokig på modern-lektionerna. För det första så håller jag på att få hjärtattacker varje gång jag blir jagad av en man som skuttar efter mig likt ett rådjur på uppåttjack och knuffar mig i ryggen. När jag väl får stanna tror jag att lungorna ska sprängas och jag har blodsmak i munnen - not my kind of uppvärmning. Efter det så rullar vi på golvet och slänger benen åt alla möjliga håll medan vi skruvar ryggraden 180 grader. Hade jag varit något så när begåvad så hade jag tyckt det var jätteroligt men som det är nu är jag askass och känner mig mest misslyckad. Har nog nåt med åldern att göra. Hade jag varit 20 hade jag säkert kunnat rulla på golvet...

Sa jag förresten att jag såg Björn Gustavsson på stan? Lilla blonda Parlamentet-Björn. Det är iofs flera veckor sedan men det har präglat min tillvaro ända sedan dess. Jag satt uppe på ett fik och såg honom gå på gatan utanför och sedan dess har mitt liv inte varit sig likt längre...

Igår var det 5 år sedan Dan och jag träffades för första gången. Nästa fredag är det 5 år sedan vi sa att vi skulle vara tillsammans. Vi ska fira med att gå ut och äta tapas. Hurra hurra för oss! 5 underbara år! Fan... jag är verkligen jättegammal... Men det skitar jag i. Jag är mer harmonisk än vad jag har varit på länge. Jag känner mig glad, kär och motiverad. Vad mer kan jag begära?

Skador för tillfället: Åldersnoja...