Jo, gott folk! Jag är nämligen för gammal för att lyckas bli dansare. Eller ja, inte helt säkert men man måste ju vara realistisk. Det tyckte iallafall min balettlärare då jag hade utvecklingssamtal med henne igår. Jag trodde jag skulle få höra massa bra saker eftersom hon har berömt mig överraskande mycket ändå sedan jag började igen. Jag har utvecklats och allt har landat så bra i kroppen. Hon hade t.o.m pratat om mig på nåt lärarmöte och tyckt att jag jobbat så bra etc men nu är jag helt plötsligt gammal som gatan. Lika bra att inhandla rullator med en gång och gå ut och mata duvorna direkt för jag har redan peakat, jag har haft min topp, mina bästa år måste ju ha varit när jag var typ 12 eller nåt.

Iofs så sa hon mycket bra också och hon är fortfarande impad över mitt stora framträdande som fylletant förra terminen men det kan jag ju inte leva på för alltid. Eller jag kan ju bli alkis och sitta utanför Systemet i stickad kofta, fläckiga byxor och flottigt hår. Det är man aldrig för gammal för.

Jag håller på att bli tokig på modern-lektionerna. För det första så håller jag på att få hjärtattacker varje gång jag blir jagad av en man som skuttar efter mig likt ett rådjur på uppåttjack och knuffar mig i ryggen. När jag väl får stanna tror jag att lungorna ska sprängas och jag har blodsmak i munnen - not my kind of uppvärmning. Efter det så rullar vi på golvet och slänger benen åt alla möjliga håll medan vi skruvar ryggraden 180 grader. Hade jag varit något så när begåvad så hade jag tyckt det var jätteroligt men som det är nu är jag askass och känner mig mest misslyckad. Har nog nåt med åldern att göra. Hade jag varit 20 hade jag säkert kunnat rulla på golvet...

Sa jag förresten att jag såg Björn Gustavsson på stan? Lilla blonda Parlamentet-Björn. Det är iofs flera veckor sedan men det har präglat min tillvaro ända sedan dess. Jag satt uppe på ett fik och såg honom gå på gatan utanför och sedan dess har mitt liv inte varit sig likt längre...

Igår var det 5 år sedan Dan och jag träffades för första gången. Nästa fredag är det 5 år sedan vi sa att vi skulle vara tillsammans. Vi ska fira med att gå ut och äta tapas. Hurra hurra för oss! 5 underbara år! Fan... jag är verkligen jättegammal... Men det skitar jag i. Jag är mer harmonisk än vad jag har varit på länge. Jag känner mig glad, kär och motiverad. Vad mer kan jag begära?

Skador för tillfället: Åldersnoja...

 

emelie

19 september 2008 11:14

jag är ju 20 och jag kan inte heller rulla på golvet eller vrida ryggen 180 grader. så du är inte alls för gammal! det är heller inte så lätt att "skutta" fram som han vill att vi ska göra när vi springer och benen är stumma som vedträn efter en hel dag av dansande och han knuffar en i ryggen så man håller på att flyga in i väggen...
det jag ville säga var att, Jessica du är inte ensam!

Grattis till dig och Dan!!!

 

faster britt-inger

19 september 2008 14:10

hej jessica
gud vad du skriver bra, det måste du fått efter mig. du är ju jättebra att du inte försöker skicka in dina saker du får dom säkert publicerade. kram och ta hand om dig
britt inger och molle

http://blogdog/toymolle.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dels för att jag på ren princip vägrar att betala för att jag ska få ha fler än 100 bilder i min egen blogg, dels för att oxå vill ha en sådan där snygg header på min blogg. :)   Vad tycks? http://badideabear.blogg.se/ ...

... men ännu fortare när man är inne i monotoni. Jag är tillbaka i Linköping på mitt gamla, hederliga jobb men denna sommar känns annorlunda än den förra. Då var jag full av tillförsikt inför framtiden, nu vet i fan vad som ska hända i höst.   Tydlig...

Jag har provat på att videoblogga för att visa att även jag har viktiga saker att säga. Precis som andra viktiga videobloggare så som Fröken Kiss....

Jag har sällan fått höra så mycket snälla saker som jag har fått de här veckorna. Det är helt otroligt vad bra man verkar vara när man precis visat att man är ganska dålig...   Jag (på skoj): Det är det här jag är bäst på. Wonderful person #1: Du är ...

Så här sa mitt kinesiska horoskop imorse: "Efter bittert kommer sött." "Tack", sa jag och började ordna snaran... Jävla kineser, de har aldrig sökt danshögskolan.   Det kanske ligger nåt i det här med snigelhjärnbark ändå... Jag kanske är helt energi...