Ja, kära vänner! Då var jag tillbaka i min rätta natur, satt tillbaka i min naturliga miljö som en sådan där rävunge de tar in på djursjukhuset men sedan släpper tillbaka i skogen där den är född.

Jag är i Linköping. Jag är bland skor. Jag cyklar istället för att åka tunnelbana.

Ibland känner jag mig lite som en fejk som kommit till stora Stockholm och försöker inbilla folk att jag kan dansa. Men ibland känner jag att jag kan dansa oxå och att jag faktiskt gjort något som alla kanske inte skulle kunna eller våga. Fast det är bara ibland, oftast är det åt fejkhållet.

Jag jobbar igen och ägnar dagarna åt att plocka upp efter vuxna människor som orkar ta ner skorna och kasta dem på golvet men som absolut inte orkar ställa tillbaka dem. Jag börjar dessutom redan bli fruktansvärt trött på detta gamliknande rivande i rea-lådorna och panikångesten vid kassan då vissa inser att de kanske behöver betala mer för tre par skor än 98 kr. Hujedamig, så dyrt!

Jag känner mig som riktig arbetarklass då jag måste tvätta kartongsmuts från mina händer varje halvtimme så handfatet blir alldeles grått. Fast för att vara arbetarklass kanske man måste tvätta sig i en sådan där handpump ute på gården och bära för stora träskor. Eller i dagens moderna samhälle: Torka av sig med mentoldoftande våtservetter som legat i väskan i ett halvår och nästan torkat in medan man traskar runt i dammiga foppa-tofflor.

Idag var jag och Linda och kollade på min lillebrors musikal. Han och en massa volontärmusikalare spelade Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat i Kärna Kyrka (smidigt omdöpt till endast "Josef" på svenska. Vad skulle man annars ha döpt den till? "Josef och den Fantastiska... Techni...kulörta Drömkappan"?)

 I vilket fall som helst så var de väldigt duktiga. Min bror spelade Potifar och hade en promiskuös hustru som Josef ratade genom att vråla "Aldrig i livet, jävla kärring" enligt Linda men det han egentligen sa var att han inte trodde på fri kärlek, d.v.s att ligga med andras hustrur utan makarnas tillåtelse.

Stor applåd till dem! De var superduktiga!

I fredags bänkade Dan och jag oss framför säsongsavslutningen av Lost kl 10 på morgonen och satt sedan som små glosögda spökdjur framför tv'n medan vi följde allt det lustiga som hände med stackars Kate och Jack och Ben och Sawyer etc etc... Mmmm... Sawyer... :) Namnam!

Ett halvår kvar till nästa säsong då. Kul...

Skador: Av den skobutiksrelaterade sorten nu när jag bytt sysselsättning över sommaren. Jag har skoskav utav bara helvete och är fruktansvärt skitig om händerna hela tiden.