Puh! Nu har jag jobbat mina fem mastodontdagar. Jag vet att det låter mesigt att klaga på att man jobbar 5 dagar i rad för det gör det flesta normala människor men de flesta jobbar inte mellan kl 10 och 20 flera dagar i sträck så lite rätt att gnälla har jag.

 I lördags var vi ute och åt på Riva med jobbet. Det kom fram att jag borde byta jobb. Jag blir så trött. Allvarligt! Nog för att jag tycker om mitt jobb och så men jag gillar inte att känna mig som en hjärndöd nickedocka som bara ska le och spela dum. Ledningen (denna gudomliga ledning...) har bestämt att vi ska ta in alla skor som folk vill lämna tillbaka. Även om de har förstört skorna själva.

"Det är ju inget att ta personligt, det är ju inte dina skor" får jag höra men vad fan!? Jag har väl en integritet och moral som kanske gör det lite svårt att stå och nicka och flina som en idiot och låtsas som att jag inte alls fattar att skorna är sönderskurna eller att skoskav självklart är en reklamation...

Vi ska locka kunder genom att vara supersnälla och mysiga istället för de andra onda butikerna som inte tar tillbaka sönderklippta skor. Om jag klippte sönder en tröja och gick tillbaka med och butiken sedan tar tillbaka den, då skulle jag flina hånfullt inom mig över hur korkade de var. Sedan skulle jag sätta det i system. Bara byta tröja när man tröttnat istället för att köpa en ny. Mycket praktiskt. Synd bara att min höga moral hindrar mig från att dupera hederliga arbetare...

Jag kanske ska byta jobb i framtiden helt enkelt. Till något där jag åtminstone får ha en åsikt och förklara att jag inte är dum i huvudet. Där jag slipper bli behandlat som en idiot utan omdöme. Där jag kan ta de där sönderklippta skorna och kasta dem i ansiktet på människorna som har lämnat tillbaka dem för hundraelfte gången och skrika åt dem att jag ser att de är saboterade. När jag har fått göra det, DÅ kan jag mer än gärna le och säga "Var det bra så?".

Imorgon Ullared. Jag omfamnar fattigdomen och hälsar den välkommen med ett stort leende.

Midsommar snart då. Julmat mitt i sommaren, äcklig rå fisk och ett försök att få alla att dansa "Små grodorna" fast ingen vill för de har inte ätit klart den där äckliga jävla fisken som man ska doppa i mosad potatis och snaps eller hur fan det nu är...

Dan kommer hit då. Sen ses vi inte på hundra år typ. 

Igår blev jag förresten erbjuden ett nytt jobb. Jag kanske skulle ta det... En spansk miljonär som har en farsa som är stadsminister i Madrid kanske låter mig ha en åsikt. Det var iallafall det han sa att han var. På sin lilla permobil (fr.o.m nu heter det Pervobil för det sitter fan bara pervon på sådana där. Och så kan man inte springa ifrån dem för de lägger i högsta växeln på sin fyrhjulsmoppe, åker efter i full fräs och försöker kramas eller ta på ens fötter...) Jag skulle få 250 kr i timmen för att handla åt honom eftersom han hade en bula på armen. Och jag var så vacker... Kunde jag månne jobba som modell?

Hans krav på arbetskraft var "Ung, snygg tjej!" Mycket seriös man, det där! Jävla pervobil-mupp! 

Hmm... mycket aggressioner idag känner jag. :) Ingen förstår mig och my delicate mind...