Idag är jag ledig från skolan. Det börjar dra ihop sig mot ett slut men det är inte så att lektionerna fortsätter för att sedan sluta ett exakt datum och sedan är det bra. Nejdå, det är för lätt. Istället droppar lektionerna bort en efter en. Igår hade vi en lektion, idag ingen, imorrn fyra...

Jag kommer dock behöva shappa (hur länge sen var det man sa det egentligen? Värsta 90-talsuttrycket...) nästa fredag för jag har lovat att börja jobba igen och jag kan inte skjuta upp det i flera veckor bara för att vi har en lektion i veckan.

I helgen var jag och hälsade på Carro i Halstahammar tillsammans med Emelie. Vi hade picnic flera gånger om dagen och shoppade loss. Jag inhandlade två par minimala shorts så jag kan vanka runt i sommar och visa upp mina vältrimmade buns of steal. Eller kanske för att jag hatar värme och måste ha så små kläder som möjligt för att kunna överleva. Ett par lila iallafall med blingbling och ett par grå med döskallar så jag kan känna mig lite tuff oxå. Släpade även med mig en superfin tekanna med matchande sockerskål och mjölkkanna hem på tåget som jag fyndade för bara 50 kr (sockerskålan och mjölkiskannan kostade bara 17 kr/st). Nu måste jag börja dricka mycket te så jag får använda den. Alla jag känner kan komma på tekalas.

"Kom på festen klockan tre, ni får bakelser och te!" som djuren i Pixi-boken skulle ha sagt!

Jag köpte även en tårtspade så vi kan skära tårta på kalaset oxå.

Men mitt allra bästa köp var marsvinet jag suktat efter ända sen jag kollade Ikeas hemsida senast. Äntligen blev han min. Jag handplockade honom från en bunker full med alla de djur och döpte honom 29 kr senare till Benjamin efter Morgonsoffe-snubben. Han blev vår maskot över helgen och utförde olika våghalsiga upptåg.

Snart ett år som Stockholms-brutta (åter igen, hur ofta hör man det? Jag tror jag ska återinföra sådan där fånig 90-tals jargong där man hälsade på varandra genom att säga Tjena! o.s.v) Att det ska gå så fort... Jag fyller 23 i sommar. Snart får jag inte visa leg på systemet längre, folk kommer börja kalla mig tant och jag måste gå runt i kofta och plisserad långkjol för att jag har tappat sinnet för vad som är hippt och tror att kofta alltid är ett säkert kort. (Är 'hippt' från 90-talet? Det låter lite som det men det börjar återkomma känns det som, dock kryddat med en nypa sarkasm och ett stänk cynism så jag är inte helt hundra...)

På måndag och tisdag är första intagningsproven till Danshögskolan. Jag är åter igen livrädd och övertygad om att alla i hela världen dansar bättre än jag. Jag vill inte höra motsatsen heller för då fräser jag. Inga lyckönskningar heller, det gör det bara värre. Jag vill få det här överstökat och glömma bort det så fort som möjligt, fortsätta mitt liv som det är ett år till och behandla hela spektaklet som den mardröm det kommer framstå som.

Skador right now: Mitt humör är skit - tror mina tårkanaler är översvämmade. Åtgärd är att byta p-piller, jag tror att det är de som är boven. Eller så har jag kommit i klimateriet eftersom jag börjar bli gammal...

Annars ont i knän ibland, lite hostig men ganska frisk och kry. Dock är jag lite rädd att bryta lårbenshalsen - är det inte det gamla människor gör stup i kvarten?

Allvarligt! Om jag gjorde det skulle jag inte våga berätta det för någon, det skulle vara för pinsamt.