Jag har precis varit sjuk! Länge!!! Det började med ont i halsen förra fredagen men jag tänkte inte låta det hindra mig från mina planer så jag knallade snällt iväg till skolan. Jag var dock dukig och lät bli att röra på mig tills sista lektionen då jag blev ombedd att gå upp och köra nån kort övning som jag inte alls hade förberett. För att få det ur vägen gjorde jag det ändå och hoppade runt i 5 min för att sedan åka iväg till stan med Helena som var här och hälsade på. Hade precis fått lön och hade shoppingabstinens så jag köpte linnen i sommarfärger och en jättefin klänning som jag kommer använde två gånger i mitt liv eftersom jag aldrig får göra saker som kräver tunna, skira, långa, vita klänningar i togastil...

Började känna mig krasslig efter ett tag men knatade friskt på tills mitt huvud började kännas som att det vägde 18 kg. Övergav till slut stackars Helena som fick fortsätta sin cheerleadingquest på egen hand och då jag kom hem hade jag 39.7 i feber. Har gått omkring med ont i huvudet, feber, hosta och ont i halsen i nästan en vecka.

Medan jag var sjuk så lyckades jag dock göra lite nytta och sortera mina skor så jag ska hitta dem ordentligt nu. Tog kort på allihop och satte etiketter på skokartongerna med rätt bild på. Gjorde ett litet skokollage av alla bilderna sen och kom fram till att jag har ca 60 par skor. Yeah!!!

Men det är fan inte det värsta som hänt på sista tiden! Åh nej! Det toppas big time av Dans galna gamla ex som nyligen fått för sig att ta sitt barn och flytta till bushen där unga flickor byter avsugningar mot cigaretter. Men innan hon kan göra det så måste de gå igenom standardproceduren som innebär skrika lite samt skälla oupphörligt, skylla på sin trasiga uppväxt (andra människor har oxå haft det jobbigt som barn men de växer minsamm upp till normala människor iallafall) och bete sig som en gris mot Dans nya flickvän - vilket råkar vara jag.

Jag blev utslängd från mitt eget hem! Nog för att jag fortfarande saknar Linköping ibland och känner mig lite liten i jämförelse med alla invanda, ilskna stockholmare men jag känner mig ändå rätt hemma här på muppgatan vars namn ingen fattar. Jag har ju inrett och städat och fejat och donat som en jävla askungenråtta för att det ska kännas så och så kommer en pipig liten bitch och kastar ut mig med ursäkten om att "Jag vill känna mig trygg här för alla är så elaka mot mig på jobbet. Buhu! Jag måste känna mig trygg här och det gör jag inte när du är här så gå!" Vadå här? Det är ju mitt hem! Min fristad! Inte hennes! Jag skiter fullständigt i om hon mår bra när hon är här. In fact, jag ser nog helst att hon mår så creepy som möjligt när hon är här så kanske hon inte kommer hit så ofta.

Uppenbarligen så får man uppföra sig helt psycho när man klämt ut en unge (News Flash - andra har oxå fött barn och de är helt normala i huvudet fortfarande), det är bara att ursäkta sig med det. "Du måste ju förstå, jag är ju mamma till * och måste ju sätta henne i första rummet så jag kan bete mig så här barnsligt och psykotiskt för jag har fött barn och det har inte du."

Kanske därför jag har 1/3 av hennes midjemått...

Mmm, hon kasta ut mig iallafall och satte sig och skrek vid vårat köksbord i 2 timmar medan jag knallade gata upp och gata ned och försökte hitta något att göra. Nästa gång tänker jag sitta kvar och berätta för henne hur illa jag tycker om henne, det verkar roligare...

Var på Footloose förra veckan. Var jättemysigt. Helena och våra mammor samt Dan var där och kollade och diggade i våra stolar. Var en jätterolig föreställning. Massa dans och sång. Men de hade tagit bort min favvolåt som jag dansade till nu i mars.

Måns var jätteond. Han sade riktigt onda saker som "När prästens dotter säger nej börjar det rycka i baguetten" vilket bara riktigt elaka människor gör och så hade han lagat sin svarta t-shirt med säkerhetsnålar vilket oxå är säkert tecken på att man inte är på den goda sidan.