Men icke! Ack, nej, varför skulle det gå så lätt? Det finns typ 50-nånting veckor på hela året och jag ska åka bort 1 av dessa sketna 50-nånting veckor. En julklapp. En present från min pojkvän. En weekend till London. Varför skulle jag vara värd det? Varför skulle det kunna få gå smärtfritt?

Ah, nej, det funkar ju inte så! För tack vare ett par trilskande små hästar så fick jag idag reda på att våra föreställningar ska hamna mitt på den helgen. Trots att jag uttryckligen har kollat att de inte skulle de från början. Jag var noga och kollade så fort jag fick reda på hela res-grejen att Kulturama ska inte showa loss samma helg och fick då till svar att "Nej, Jessica, om föreställningarna kommer flyttas så kommer de definitivt att tidigareläggas, de kommer inte att hamna efter påsklovet."

Ah, vad bra. Men jaha, nehej, joho, de gjorde de visst iallafall och nu är det stora handflatan och stora Nej:et som gäller. Föreställningarna kommer inte att flyttas mer! Sluttjafsat!

Folk ropar Nej till vecka 14 - för de ska bort - kan vi ha föreställningarna vecka 13? OKEJ...

Folk höjer rösterna och protesterar - vi kan inte - vi måste ha det hela vecka 14! OKEJ...

Det blir vecka 16 för ni tjafsar så mycket!

*Jessica räcker upp handen* "Kan vi inte bara ha det datumet som sades från början eftersom vi aldrig ens skulle ha tyckt till och så kanske..."

TYST! Nu blir det vecka 16 och är man borta så får man skylla sig själv.

Så min resa och min frånvaro är inte alls lika mycket värd som alla andras och sånt är ju alltid mysigt att veta.

Trots att jag har värsta snyfthistorian så spelar det ingen roll för jag får helt enkelt prioritera.

Och vad jag än väljer så kommer ju inte det andra att ha en solkig toutch som smakar lite bränt sen...

Åker jag till London kommer jag må skit för att jag vill väldigt gärna dansa föreställning och gör jag föreställning så kommer jag veta att jag egentligen borde ha varit i London och att 2000 kr bara rann ut i havet.

Resan som beställs i efterhand kommer ju säkert att ha samma rosaskimrande sken omkring sig som den jag egentligen fick i julklapp. Jo, men säkert...

Förbannade, jävla skit!!! Varför kan inte jag skrika lika högt och gnälla lika mycket som alla andra från början? HELVETE, HELVETE, HELVETE...

 

Anna

26 januari 2009 22:11

Stackare! Ibland känns livet inte så kul! Jag har inte heller haft nån bra dag idag. Men är en ny dag imorgon!

http://husprojektet.bloggagratis.se

 

Linda

27 januari 2009 19:05

Så jävla trist! Hoppas det löser sig fluffistrollet mitt. Jag finns här om du vill prata och klaga. Massa pussar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dels för att jag på ren princip vägrar att betala för att jag ska få ha fler än 100 bilder i min egen blogg, dels för att oxå vill ha en sådan där snygg header på min blogg. :)   Vad tycks? http://badideabear.blogg.se/ ...

... men ännu fortare när man är inne i monotoni. Jag är tillbaka i Linköping på mitt gamla, hederliga jobb men denna sommar känns annorlunda än den förra. Då var jag full av tillförsikt inför framtiden, nu vet i fan vad som ska hända i höst.   Tydlig...

Jag har provat på att videoblogga för att visa att även jag har viktiga saker att säga. Precis som andra viktiga videobloggare så som Fröken Kiss....

Jag har sällan fått höra så mycket snälla saker som jag har fått de här veckorna. Det är helt otroligt vad bra man verkar vara när man precis visat att man är ganska dålig...   Jag (på skoj): Det är det här jag är bäst på. Wonderful person #1: Du är ...

Så här sa mitt kinesiska horoskop imorse: "Efter bittert kommer sött." "Tack", sa jag och började ordna snaran... Jävla kineser, de har aldrig sökt danshögskolan.   Det kanske ligger nåt i det här med snigelhjärnbark ändå... Jag kanske är helt energi...