Så här sa mitt kinesiska horoskop imorse: "Efter bittert kommer sött."

"Tack", sa jag och började ordna snaran... Jävla kineser, de har aldrig sökt danshögskolan.

Det kanske ligger nåt i det här med snigelhjärnbark ändå... Jag kanske är helt energilös och känslokall. Nåt måste det ju vara! Eller så har jag begåvats med en helt talanglös kropp...

Sluta tänka såna där ädla, överlägsna tankar om att jag borde se framåt och inte gräva ned mig! Hade ni kickats från danshögskolan hade ni oxå surat arslet av er! Och jag kickades innan jag ens hunnit sätta min fot på stället i princip. Jag suger fan apa! Och det är inte en sådan där söt, liten apa med stora ögon som äter nötter mitt i natten, jag menar sådana där stora, fula apor med rynkiga ansikten.

Jag känner så här: Jag har begåvats med någon form av talang för dans, teater, skriva och måla men jag är lite sådär halvkass på allt. Jag är inte dålig men jag är inte äckligt bra heller. Sådana människor brukar hamna bakom ett skrivbord på socialstyrelsen där de sitter, bittra och förgrämda, och vägrar ge pengar till ensamstående mammor som får stryk av sina sambos... Det är där danshögskolan vill ha mig!

Jag kanske inte alltid kommer att känna så här men just nu gör jag det och inte ens en halv bytta Half Baked kan ändra på det.

Jag vill inte ha ledsna telefonsamtal eller förfrågningar om vad jag ska göra nu... Jag ska sura, titta på Lost och då jag känner för det ska jag försöka se över mitt liv. Det är dock inte idag! Och inte närmaste månaderna heller. Jag har nåt att göra i sommar. Sen får vi se. Kanske fetta till sig i soffan genom att leva på ännu mera tröstätarglass eller så tar jag mig tillbaka och gör nåt bra. Jag kanske blir superkänd på min bok, jag kanske blir värsta performanceartisten eller så sitter jag där på socialkontoret en vacker dag och inser att den där dumma kossan som sitter framför mig med en snorig unge och en fet fläskläpp inte förtjänar ett enda öre...

Jag fick inte ens komma till andra provet. Jag var bland den dåliga halvan. De hatar mig! Lika bra, jag hatar dem oxå! 

Tur att jag har snälla lärare som kramar mig och säger fina saker så jag blir lite glad.

Nu vet ni! Ring inte och tyck synd om mig, det gör jag så bra själv. Jag kommer bara börja gråta och känna mig ännu sugigare! Om en månad kanske vi kan ta det här.